Hemma på Houtskär trivs Bernt Mårtensson allra bäst. (Foto: Michaela Rosenback)

Skärgården är mitt rike

Han har mist sin fru och två av sina barn. Ändå är Bernt Mårtensson en lycklig och tacksam människa. Hemligheten ligger i att uppskatta allt det fina livet för med sig, även när det inte längre är fysiskt närvarande.

14.8.2014 kl. 09:43

Hans liv har skänkt honom många människomöten och fört honom till platser världen över. Men det finns en plats dit Bernt Mårtensson alltid återvänder. Houtskär.

– Skärgården är mitt rike, min värld. Hit har jag alltid kommit tillbaka och här trivs jag fortfarande.

Huset han bor i ligger vackert beläget vid gästhamnen i Näsby på Houtskär. Som bäst är ön full av sommargäster och båtfolk som har vägarna förbi en kortare eller längre tid. Alla har de kommit hit för att njuta av det som också Bernt Mårtensson uppskattar högt: Naturen och all dess vidunderliga skönhet när sommaren visar upp sig i all sin prakt.

– Stenarna och bergen. Martallarna och de små åkertegarna. Alla har de ett språk och de berättar en historia för dem som har tid att lyssna.

Bernt Mårtensson föddes 1927 på Halsö utanför Houtskär. Som sjuåring började han i internatskola på Norrskata och sedan blev det folkskola både på Äpplö och i Saverkeit.

– De tre skolorna har varit mitt universitet, plus folkhögskolan här på Houtskär.

Sin fru Else träffade han tidigt och de gifte sig när Bernt Mårtensson bara var 18 år gammal.

– Det var en fantastisk kvinna. Vår kärlekshistoria började redan i unga år och när vi ville gifta oss måste vi be om lov av min mor eftersom jag inte var myndig.

Föräldrarna var jordbrukare och därför föll det sig naturligt att Bernt Mårtensson, som det äldsta barnet, tillsammans med sin egen familj tog över Abrahamsgården i Saverkeit 1949 och brukade jorden fram till 1980.

– Jag älskade att vara jordbrukare. Ibland var det torrt när det borde komma regn och ibland kom det snö på sommaren. Det var oförutsägbart. När vi harvade gick jag ofta omkring och sjöng.

Livslång kärlek

Vid Bernt Mårtenssons säng står ett fotografi på hans fru Else. Det har nu gått ett par år sedan hon gick bort och varje kväll innan han lägger sig säger han god natt. Else drabbades av demens och blev gradvis sämre. Till slut kände hon inte igen sin man. Men Bernt Mårtensson fortsatte att besöka henne varje dag på serviceboendet Fridhem.

– Jag tog varje chans jag fick att säga tack. Tack för att hon alltid funnits där. Sedan fanns det stunder när det dementa mörkret vek undan och hon såg på mig med sina underbara ögon och sa ”jag älskar dig”.

Else gick bort när livet inte längre var något liv och Bernt fick vara vid hennes sida när hon somnade in.

– Min kristna tro innefattar inte återförening i himlen. Den stora tacksamheten ligger i stället i allt det som varit. Glädjen med Else var här och nu. Den var på ängarna vid Abrahamsgården, när Else kom hem med vilda blommor och satte dem i en vas. Den glädjen gör mig lycklig.

Läs hela intervjun med Bernt Mårtensson i veckans KP.

Michaela Rosenback



Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31