Det finns exakta ekvationer inom matematiken och fysiken.
– Vissa saker går att definiera klart, till exempel ekvationen E = mc², den potentiella energin som finns i en massa. Vi vet också hur många newton det finns i en fallande kropp. Det kan också testas, säger Kari Harju.
Men verkligheten är krångligare. Från statistiken, ett ämne han tidigare undervisat i, plockar Harju ut en error term, residual, dit vi sätter allt som vi inte förstår oss på. I den ser han en bild av de judiska traditionerna där namnet Jahve kunde uttalas bara en gång om året av översteprästen.
– I bilden finns en ödmjukhet inför Gud. Guds namn är så stort att det inte kan uttalas. Vi behöver ett stöd av våra lärosatser, men risken är att vi börjar sätta ett likhetstecken mellan dem och Gud, säger han.
Kari Harju kom med i församlingsgemenskapen i Nedervetil under gymnasietiden som 17-åring. Han började studera teologi och kom som sommarteolog till samfälligheten. Till uppgifterna hörde att hålla gudstjänster. Efter den sommaren konstaterade han att han inte ville blir präst.
– En av orsakerna är att jag inte vill såra folk. Det fanns så mycket jag hade velat säga från predikstolen. Men jag upplevde jag inte kunde göra det utan att någon skulle bli sårad.
Livet förde honom vidare. Han blev pappa tidigt och fick arbete som ungdomsledare i Vasa svenska församling. Efter två år började han studera på Hanken.
– Livet böljade, tyvärr blev det skilsmässa. Jag återvände till ungdomsarbetet, återupptog och slutförde studierna och började forska. Jag blev överassistent i matematik och statistik.
Han upplevde forskningen intressant och saknar den världen. För doktorsavhandlingen saknas fortfarande den sista av de fyra artiklar han borde skriva.
– Det grämer mig lite, men att vara målmedveten är inte min styrka.
