Marcus Birro bryr sig inte om att vara politiskt korrekt i sina krönikor.
(Foto: Rickard L Eriksson)

Väcker beundran och irritation

Han är författare, programledare, bloggande fotbollsfantast och känd kristen krönikör i Sverige. – För att få in min första krönika om tro i Expressen krävdes det en hel del övertalning, berättar Marcus Birro. Nu har han gett ut ett eget evangelium.

6.3.2014 kl. 09:00

Hans krönikor om tro i Expressen har mötts av ett stort gensvar från läsarna. Men när Birro första gången skrev en krönika om tro i Expressen, var det nära att den aldrig hade blivit publicerad. – Jag började med att skriva om fotboll och sedan år 2008 har jag också varit en ”riktig” krönikör och skrivit om andra saker.

Första gången han skrev han om sin tro var år 2010 och då mötte han på motstånd från Expressens redaktion. – Men jag stod på mig och fick in den. Det visade sig att det fanns ett stort behov av sådana krönikor och jag fick ett stort gensvar.

I fyra år har han fått skriva krönikor om tro i Expressen, men nu är det slut. – Nu har de meddelat att det räcker med den typen av texter. Men jag är glad att jag fått skriva om de här sakerna i fyra år.

Varför får du inte längre skriva om tro? – Sverige är ett ängsligt land. Ju högre plattform du har desto fegare är skribenterna.

Han har fått negativ feedback från både icke-troende och andra troende. – Men jag kan inte klaga för överlag har det varit mycket positiv respons på mina krönikor. Själv är jag en rätt så korkad troende, jag tror på Jesus och Bibeln. Det har väckt uppskattning hos många men irriterat andra.

Läs hela intervjun i KP 10.

Tomas von Martens

Affektiv polarisering – då ”de” är dumma i huvudet

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Godhet skriker sällan, den viskar – det är lätt att missa det goda hos någon

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

Vi har ett jobb som väntar oss

Väcker beundran och irritation

Mest läst

Eva Ahl-Waris: ”Kalla oss präster, helt enkelt”

Sociala medier ger kyrkan mest importerad wokedebatt och split

"Efter resan till Kenya stärktes min längtan ytterligare"

Tro är att bära varandra

Affektiv polarisering – då ”de” är dumma i huvudet

"Vuxenkonfirmationen var som om en cirkel blev sluten"

Fanny Sjölind frågade sig: "Varför håller jag egentligen på med det här?"

I tjugofem år har Anders Eklund kämpat med panikångest

Sini Aschan: "Vi kämpar för jämställdhet och likabehandling i stiftet"

40 jobb ska bort vid Kyrkostyrelsen – Lotta Endtbacka sitter i reformgrupp

"För att pilgrimsleden ska lyckas krävs att österbottningarna tar den till sig"

Två nya präster till stiftet

Jan Nygård tar över som kyrkoherde i Larsmo

Besöksrekord på Kyrkhelg Nord – ”Anpassa er inte”

Podduon Bröllopskollektivet: "Glöm inte relationen och själva äktenskapet"

Det sista mötet? Om att vara diakon nära livets gräns

Vi har ett jobb som väntar oss

”Det finns ett sug efter kyrkliga traditioner i Estland”

Kyrkomötet vill att kyrkan fortsätter begrava

Godhet skriker sällan, den viskar – det är lätt att missa det goda hos någon

”Freden byggs underifrån”

”Den frågan är inte kittet som håller oss samman, men det är en sak som vi håller fast vid"

Mest läst

Forever young – drömmen om evigt liv

Distans på gott och ont