Prästen Kent Danielsson är utbildad meditationslärare och håller meditationskvällar och retreater.

Här rinner du fram

Prästen Kent Danielsson har i tjugo års tid försökt återinföra meditationen i den finländska kristna kulturen. Meditation främjar hälsan och öppnar dörrar till en större förståelse av evangelierna, menar han. 3.1.2014 kl. 16:04
Sätt er så ihopsjunket ni bara kan och ta sedan tag i en hårtofs och dra er upp.

Kent Danielsson instruerar den lilla gruppen vid altaret hur de ska sitta rätt på meditationsdynorna.

– Gunga fram och tillbaka tills ni hittar rätt sittposition.

De flesta sitter på små, mjuka, runda dynor och andra på bönepallar. Benen har vi placerade snett under oss.

– Kroppen ska likna ett Eiffeltorn, säger han och gör en gest från knäna, stommen, till huvudet, toppen.

Han slår sakta i en klocka och den dova klangen fortplantar sig i den dunkelt upplysta kyrkan. En djup tystnad sänker sig över de samlade. Utanför fönstren ligger mörkret tätt och ljusen på altaret sprider ett behagligt sken över de mediterande ansiktena.

Det är första gången jag mediterar och jag har fullt sjå med att hålla tankarna borta. Jag alternerar mellan att räkna mina andetag och att säga Jesusbönen i takt med andningen, två knep för att få fokus bort från tankarna. Men med några sekunders intervaller nästlar de sig ändå in och jag känner frustrationen stiga.

Efter tjugo minuter är det dags för meditationens andra fas: den meditativa gången. Vi reser oss upp och går sakta runt i kyrkan. Sedan är det igen ett tjugo minuters pass sittande innan ett sista klingande ljud avbryter sessionen.

Erövrar kyrkan på nytt

Jag reser mig upp på somnade ben och berättar för Kent Danielsson om mina svårigheter. Han säger att det är viktigt att inte börja kriga med sina tankar, utan se dem som moln som flyter förbi. Övning ger färdighet.

– Med tiden blir avståndet till tankarna längre, säger han med ett leende.

Själv har han sysslat med meditation i 25 års tid och är en utbildad meditationslärare. Han har hållit i meditationsretreater och anordnat meditationskvällar i flera församlingar. Den senaste är Mariehamns församling, där han håller meditation en gång i veckan.

– Intresset går i vågor, senast var vi fem stycken och nu cirka tio.

Han säger att meditationen lockar människor som kanske annars inte deltar i kyrkliga förrättningar och evenemang.

– Det här är ju inte gudstjänstfolk. Meditation är en rörelse där folk igen erövrar kyrkan och säger ”kyrkan är vår”, säger han och pekar mot kuddarna som står uppradade längst fram i kyrkan, vid altaret.

Inspirerad av zen-traditionen

Man kan tro att meditation är ett nytt inslag i den kristna kulturen, inspirerad av österländska traditioner och zen-meditationen. Men meditation, eller kontemplativ tystnad som det heter i kristna termer, har funnits i vår religion sedan urminnes tider.

– Redan hos kyrkofäderna finns det utsagor om hur man sitter tyst och ber Jesusbönen i takt med andningen. Det är en del av den kristna traditionen sedan 200-talet.

Men meditationen är en tradition som mystifierats och tappats bort i takt med moderniseringen av kyrktradtionerna. Den gjorde sin comeback på 60-70-talet i form av zen-meditationen.

– När människan sedan upptäckte vad det handlade om och läste de gamla kyrkofäderna upptäckte hon att ”hej, här finns det ju, samma sak”. Man tog lite av en omväg tillbaka.

Den meditationsform som Kent Danielsson utövar och lär ut är inspirerad av zen-traditionen. Men han poängterar att det finns många sätt att meditera och ingen form är mer ”rätt” än en annan.

– Det finns också klostrens inre bön och kontemplativa sång.

Meditation innebär tystnad och eftertanke i en allt mer tjattrig och hektiskt värld.

– Men det krävs övning för att komma i kontakt med den djupa tystnaden.

Från akvariet till havet

För Kent Danielsson har meditationen varit ett sätt att komma i kontakt med rötterna till sin tro, att förstå och återerövra kristendomen.

– När jag läser evangelierna nu, känner jag igen det. Jag vet vad de pratar om. Det har blivit ett stort äventyr att återupptäcka kristendomen utifrån tystnaden.

Han jämför det med att först se fiskar i ett akvarium och sedan stiga ner i havet och förstå fiskarnas ursprung och se deras verkliga livsförhållanden.

– Sen kommer man tillbaka och kan säga ”jag vet vad det här handlar om, jag har varit i havet”.

Han säger att akvariekyrkan ibland kan bli instängd och vattnet kan bli dåligt. Man börjar strida om fiskarnas namn och betydelse och fäster sig vid detaljerna. Meditationen blir då det som rör om i akvariet, som för med sig nytt, friskt vatten, ny förståelse.

– Det är en kunskap man bara kan få i den djupa tystnaden.

I Sverige har meditation i kyrkorna blivit allt vanligare, men i Finland är det ännu relativt nytt.

– I Sverige finns det i snart 300 kyrkor och också i Norge är det vanligt.

Danielsson tror att orsaken till att meditationen först på senare tid återupptagits i kyrkan är att man varit för upptagen med att tänka i stället för att känna.

– Man är väldigt upptagen av en intellektuell begreppsvärld. Med tanken försöker man förstå och med intellektet försöker man förklara och få det att fungera. Men i kyrkan har den kontemplativa bönen funnits från början, det är ryggraden i kyrkans lära.

Orsaken till att meditation blivit populärare med åren, både inom och utanför kyrkan, är behovet av tystnad och eftertanke. Danielsson beskriver stora tystnaden som att träda in i sitt inre slott.

– I det vanliga livet kämpar du på barrikaderna. Du tänker, du jobbar, du presterar. Men när du tystnar börjar du sjunka ner i ditt slott. Det går inte med viljans eller tankens kraft, det är en gåva. Du har erfarit dig själv på djupet, du har erfarit den plats där du rinner fram. Tystnad är helande.
Heidi Hendersson



ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41