Allt i den här kyrkan är värt att se men mosaiken uppe vid koret är speciellt fin. FOTO: Wikimedia

Himmelska mosaiker

Bakom en hög mur och en smal ingångsdörr hittar vi en mosaikfylld skönhet. I KP:s serie om tidiga kyrkor i Rom har vi kommit till Santa Prassede.
12.8.2013 kl. 10:51
Det är förunderligt med förälskelser. De kan faktiskt drabba en sådär plötsligt, totalt och överväldigande som det skildras på film och i litteraturen. Man kan förlora sitt hjärta på ett ögonblick. Föremålet för ens förtjusning behöver inte vara en person, det kan också vara en utsikt, en tavla eller exempelvis en byggnad. Jag skulle gärna vilja presentera en av de stora kärlekarna i mitt liv för dig som läser.

Hon ser inte så mycket ut för världen på utsidan. Bara ett kvarter bort ligger en av de stora och imponerande pilgrimskyrkorna i Rom, Santa Maria Maggiore med sin imponerande barockfasad, dit horder av turister (med all orsak) vallfärdar. Santa Prassede har en fasad, men den syns inte mot gatan. Vi ser bara en hög mur och en smal ingångsdörr med en anspråkslös skylt med kyrkans namn ovanför. Ingenting berättar om skönheten som möter dig när du träder in.

Men det finns så många vackra kyrkor i Rom, säger du. Varför är just den här så speciell? Ja, varför blir vi kära i en person som ju sist och slutligen är ganska lik alla de miljontals andra människor som vandrar på vår jord? Variationer på ett tema, det är vi människor och det är just en variation som kniper vårt hjärta starkast. Visst är det gåtfullt. I dag är temat Mycket gamla kyrkor och den variation som gripit mig mest går vi in i nu.

Skimrar för blicken

Hit hittar inte så många turister så det kan hända att vi rentav blir välkomnade av en av kyrkans präster som gärna vill höra hur vi hittat hit. Santa Prassede har sina egna variationer på det som det brukar finnas att beundra - vackert stenlagt golv, tak som får en att titta och titta tills nacken börjar värka, en fantasieggande krypta med helgonreliker nära huvudaltaret och så vidare. Allt i den här kyrkan är värt att se och begrunda, men för mig kärast är den jättestora mosaiken uppe vid ingången till koret. Det gäller att lägga en 20-centsslant i en behållare bredvid altaret, då lyser några strålkastare upp koret och mosaikens många tusen små bitar, tessere, av guld och av olika stensorter, börjar leva och skimra för våra blickar.

När jag var ung och oförståndig förstod jag mig inte på mosaiker, tyckte att de var ett besvärligt och klumpigt sätt att avbilda verkligheten. Med tilltagande ålder och (litet) visdom har jag blivit alldeles särskilt fascinerad och tilltalad av dem: de avbildar delvis samma saker som målningar och fresker, men gör det med en alldeles egen lyster. Det är som att höra samma musik spelad på mycket olika instrument.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Hedvig Långbacka



Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

fastighetsstrategi. När stiftsfullmäktige samlades till distansmöte idag fanns det bara en fråga på agendan: kyrkans fastighetsstrategi, och framför allt planerna på att kyrkan ska göra sig av med det anrika domkapitelshuset i Borgå. – Stiftsfullmäktige i alla stift är samfällt eniga om att fastighetsstrategon bör förkastas, säger stiftsfullmäktiges ordförande Anita Ismark. 26.11.2020 kl. 16:14

Bok. – Vi människor beskriver oss gärna som ”homo sapiens”, den förnuftiga varelsen. Jag vill hävda att vi är den dyrkande varelsen, säger den svenska teologen och författaren Joel Halldorf. 26.11.2020 kl. 14:14

advent. Hurudan adventsperson är du? Är du adventskonservativ eller adventsnjutare – eller kanske adventsagnostiker? 26.11.2020 kl. 13:37

mission. Vad gör du? Hon är en av dem som leder utvecklingen när Finska Missionssällskapet förnyar sin organisation. 25.11.2020 kl. 19:18

förlossningsdepression. Nu, när depressionen börjat lätta, är hon inte samma Rebecka som tidigare. Det är inte en dålig sak. 25.11.2020 kl. 09:50