Anar Gud i skapelsen

Jag har förberett mig inför intervjun med Louis Ehrnrooth genom att läsa om honom i Karin Granlunds bok ”Prins i en värld som inte fanns. Om en adelsgosses uppväxt på storgodset Tervik i 1920-40-talets Finland”. Ehrnrooths liv spänner över en så lång tid och är så innehållsrikt att det känns djupt orättvist att försöka klämma in hela hans livserfarenhet i en liten tidningsintervju.

Vi sitter hemma hos honom i Baggnäs, Pernå. Jag förklarar dilemmat för honom.

Ehrnroooth väljer då ämnet själv och berättar att han är uppvuxen i två kulturer.

– Den ena kulturen var den som  fanns i den ”stora byggningen”, som jag kallar huvudbyggnaden på Tervik gård, och den andra kulturen den som fanns utanför trädgården – allmogekulturen, representerad av de anställda på gården, berättar Ehrnrooth.

Kulturen i den stora byggningen var influerad både av hans far och mor. Hans far Alexander Kasimir Ehrnrooth (1869–1950) representerade den gamla svenska godsägararistokratin med en mycket konservativ samhällssyn. Dess tankebanor och levnadsmönster sträckte sig tillbaka till 1700-talets svenska ståndssamhälle och ännu längre bakåt i tiden.

Louis mor Kajsa-Lisa Ehrnrooth (född Carlson 1900–1973) representerade en stadsborgerlig kultur med större öppenhet för framsteg och förändringar, en kultur som tog fasta på andlighet och kristna grundvärden.

När Louis var fem år fick han lära känna Herbert Enberg som var son till kreatursskötare Evert Enberg. Louis hade ibland träffat andra barn som besökt gården men han hade ingen jämnårig vän att leka med.

– Herbert var ett år äldre än jag. Mina föräldrar tyckte att Enbergs barn var väluppfostrade så han fick bli min lekkamrat. På vissa bestämda dagar och tider fick vi leka tillsammans, berättar Louis.

Med tiden utvecklades relationen till en livslång vänskap mellan Herbert och Louis.

– Jag hoppas jag får träffa honom på mitt 90-årskalas. Herbert blev fönstret till den andra kulturen för mig. Han berättade för mig om allt sådant som man inte fick tala om i den stora byggningen. Jag fick också lära mig den lokala dialekten som i dag nära på dött ut.

Inspektor på Tervik
År 1949 var Louis 26 år och färdigutbildad agronom. Egentligen hade han funderat på att arbeta som konsult och resa omkring i landet och se andra gårdar.

– Det hade kanske varit mera givande för egen del. Men jag ville komma hem till pappa som behövde mig, han hade redan fyllt åttio år. Vi hann arbeta tillsammans i ett år.

Louis äldre halvbror Gösta Ehrnrooth ärvde huvudgården på Tervik och blev husbonde. Louis fortsatte som hans inspektor och skötte även systern Mimmis åkrar som han arrenderat.

– 1953 flyttade jag med min mamma Kajsa-Lisa till huset i Baggnäs som jag låtit bygga.
Louis gifte sig ett år senare med Alma Myrttinen som var femton år äldre än han och som redan varit gift två gånger tidigare. Från alla håll hade Louis blivit avrådd från att gifta sig med Alma.

– Det var ett synnerligen lyckligt äktenskap. Vi hade det bra tillsammans. Det är nu tretton år sedan hon dog, berättar Louis.

De första åren var det hårt arbete och långa dagar på Baggnäs.

– Det blev lättare när vi sålde korna och utackorderade åkrarna.

Läs hela artikeln i papperstidningen.