Tro på barnet och ingrip genast

Metodistkyrkan borde ha utrett övergreppen inom organisationen  med större energi än man gjort, menar Jan-Erik Andelin som var den som initierade utredningen kring en av kyrkans pastorer.

Det finns numera många organisationer som har erfarenheter av liknande utredningar – och de har haft tid att fundera över vad som borde ha gjorts annorlunda.

En av dem är Kirsti Mauranen. Hon var en av de första vid Finska Missionssällskapet som hörde om fallen av grova sexuella övergrepp på FMS internat i Taiwan. Hon blev senare en av dem som utredde frågan. Mauranen säger att arbetet lärde henne att man ska ingripa, och snabbt.

– När en organisation råkar ut för något så här hemskt är den första tanken ofta: vad händer med vårt rykte nu? Som svar på det skulle jag säga att ingens rykte lider av att man omedelbart tar tag i saken. Jag tror på fullkomlig öppenhet och tidiga ingripanden, säger Mauranen.

När Taiwanbomben briserade i början av 90-talet skötte Mauranen ett vikariat på missionssällskapets utrikesavdelning. Hon var, tillsammans med Ann-Christine Marttinen, en av de första som reagerade på att allt inte stod rätt till bland barnen på missionsfältet i Taiwan.

– Jag lärde mig att när det gäller minderåriga barn kan man aldrig ta itu med saker för tidigt. Tyvärr gick det så att också FMS reagerade alltför långsamt.

Frestelsen att förlåta
Hon menar en organisation som står inför att barn drabbats av sådana brott – och om förövaren dessutom är en kollega som många känner och tycker om – lätt låter sig invaggas i tron att allt sköts på bästa sätt om det sköts inom den egna organisationen.

– I en kristen organisation finns också frestelsen att tänka att man är mera förlåtande om man tar hand om saker inom de egna väggarna. Men nu ska vi minnas att utnyttjande av barn är lagstridigt. Och brott ska utredas av polisen, inte av den egna organisationen.
Mauranens råd till kyrkor och organisationer som hör att ett barn blivit utsatt är: ta kontakt med polisen och sök sedan utomstående hjälp.

– Det är viktigt att se till att offren får terapi. Också offrens föräldrar och syskon kan behöva få tala med någon. För en förälder är det en fruktansvärd chock att inse att ens barn blivit sexuellt utnyttjat.
Vad ska man då göra om man får nys om ett liknande fall och tvekar – vem ska man kontakta?

Läs hela artikeln i papperstidningen.