För få vänliga tankar om oss själva

Det har gått två och ett halvt år sedan Sofia Torvalds fick veta att hennes tonåriga dotter led av en ätstörning. Efter den första tidens chock märkte Torvalds att hon saknade konkreta råd för hur hon som förälder skulle hjälpa sin dotter.

– I den situationen ropar ens själ efter någon som kunde ge ett enda gott konkret råd.

Torvalds började bearbeta situationen genom att lära sig så mycket som möjligt om sjukdomen. Hon plöjde genom böcker i ämnet, lusläste expertutlåtanden och forskning och tog reda på så mycket hon kunde om olika behandlingsmetoder. När dottern började må bättre växte tanken fram att samla erfarenheterna till en bok. Under våren kommer boken Hungrig - en bok om ätstörningar och föräldraskap ut.

Vad ska jag göra då?
Boken baserar sig delvis på intervjuer med fem föräldrar till barn med ätstörningar och fem unga kvinnor som haft eller har en ätstörning.

– Det visade sig att de föräldrar jag talade med också saknade konkreta tips. De var alla helt vanliga finlandssvenska föräldrar som engagerat sig massor i vården av sitt sjuka barn.

En av de slutsatser Sofia Torvalds dragit av sin och andras erfarenhet är att föräldrarna verkligen kan göra mycket för att påverka situationen.

– Det är klart att alla med en svår ätstörning måste få offentlig vård, men när det gäller lindrigare fall är det ingen självklarhet att alla får den hjälp de skulle behöva.

– Visst finns det möjlighet till terapi. Men om du inte är intagen för vård, vem ser till att du äter?

Att normalisera matrutinen hör till de viktigaste sakerna föräldrar kan hjälpa till med.

– Satsa på att alltid finnas till vid måltiderna. Sitt bredvid och visa ditt stöd, gå inte ens till rummet intill. Måltiderna är oerhört ångestfyllda för den sjuka. Samma sak gäller efter maten, också då är ångesten stor.

Lyssna utan känsloutbrott
Det allra viktigaste rådet Sofia Torvalds vill ge till föräldrar är ändå att lyssna på sitt barn.

– Lyssna aktivt, utan känsloutbrott och utan att bedöma. Oja dig inte och var inte hysterisk. Och försök att inte vara irriterad. Det kan vara oerhört svårt eftersom de tankar en person med ätstörning bär på ofta är mycket envisa.

Torvalds förklarar att man genom att lyssna märker hur sjukdomen resonerar.

– Den psykiska biten syns inte men tar upp mycket utrymme hos den som är sjuk. En person med ätstörning är vanligtvis totalt absorberad av tankar kring mat. En av dem jag intervjuade berättade att det för henne var svårt att ens föreställa sig vad friska människor tänker på.
Ett annats tips Sofia Torvalds vill ge är att man så långt det går ska försöka hålla fast vid vanliga rutiner, som att gå i skolan.

– All distraherande sysselsättning är bra. Annars är det bara de negativa tankarna som får plats. Det är också bra försöka hjälpa sitt barn att hitta något annat i livet som inte är relaterat till mat eller kropp. En person med ätstörning har ju satsat all tid och energi på ätstörningstankar och det utrymmet måste fyllas med något annat.

Tyck om dig!
Boken behandlar också föräldrars skuldkänslor. Varför blev mitt barn sjukt? Är det mitt fel? Varför märkte jag inget?

– Det är inget man ska ägna sig åt när läget är akut, men för min egen del ville jag göra upp med vad som i vårt fall kanske var en orsak till att min dotter blev sjuk. Det finns alltid många orsaker, både biologiska och psykologiska. Knappast hjälpte det min dotter att jag innan hon insjuknade genomförde mitt livs första och enda bantningskur.
Hon tror att det viktigaste föräldrar kan göra i förebyggande syfte är att tänka på hur vi själva äter och talar om vår kropp.

– Om alla vuxna alltid talade vackert om sin kropp tror jag att vi hade mindre problem med ätstörningar.

Nästa steg är att övertyga barn och tonåringar om att de duger som de är.

Läs hela artikeln i papperstidningen.