Jesus anamma i kyrkan

– När jag började studera var jag oerhört besviken på kyrkan, säger han.

Jag tyckte de spikat fast Jesus på väggen. Han som kunde befria mig från droger, ge mig en familj och ett helt nytt liv verkade inte finnas med i beräkningarna. Det ska vara Jesus anamma i de sammanhang vi är. Det är enda sättet. Anamma betyder ju bokstavligen att ta emot. Det är bara att fortsätta att lyfta fram gemenskapen med Jesus så länge man får göra det.

Arne Selander var tre år när hans föräldrar skilde sig. Mamma hittade en annan man och relationen till styvfadern blev problematisk när de fick ett barn tillsammans.

– Då fick jag höra att jag inte var hans barn och inte hans kött och blod.
Jag var åtta år.

Problemen förvärrades fem år senare då familjen flyttade från Stensele i Lappland till Stockholm.

– Där blev jag mobbad och kallad lappjävel. Jag ställde till mycket problem hemma, jag stal och var ute utan lov. När jag var fjorton spöade min styvfar till slut upp mig, sa ”Dra åt helvete!” och kastade ut mig ur lägenheten.

Selander fick tag på ett jobb och bostad. Han jobbade fjorton dagar tills han fick sin första lön.

– De pengarna söp jag upp. Jag kom för sent till jobbet och blev av med både jobbet och bostaden. Jag sov utomhus, i trappuppgångar och hos kompisar. Men hem gick jag inte.

Han träffade andra samhällets olycksbarn och lärde sig snabbt hur man ska ta en spruta. Först var det opiumextrakt han injicerade. Sen blev det amfetamin.

– Jag blev en kung och började sälja droger till andra och fick mitt eget behov tillfredsställt.

Systerns böner hjälpte
Arne Selanders storasyster var kristen och bodde i Stockholm. De hade inte bott tillsammans sedan församlingarnas skilsmässa och de hade inte träffats på flera år. Men hon visste vad som hänt. Varje lördag kväll bad hon för honom tillsammans med sina kompisar.

– Jag har hennes ihärdiga böner att tacka, säger han. En dag insåg jag vilken typ jag var. Jag ville inte fortsätta leva så. Den enda utvägen jag visste var att ta livet av mig. Jag hade tillgång till hur mycket amfetamin som helst så jag tog en överdos. Men jag blev inte berusad. Jag kände inte alls av den. Så jag försökte hoppa från fönstret med huvudet före ner i gatan. Men en osynligt vägg en meter före fönstret hindrade mig att komma närmare. Jag gick ut på stan och kom slutligen in på en poliklinik för folk med drogproblem. Jag gick in och sa att jag ville bli avgiftad. Det är fruktansvärt när drogerna går ur kroppen, det kan enklast beskrivas med ordet djävulskt.
 
För att komma bort från sin miljö sökte Selander upp sin biologiska pappa som bodde i Gävle.

– Jag var lite skraj när jag ringde på dörren för jag visste ju inte hur han skulle reagera. Men det var stora famnen direkt. Åh, vad jag har längtat och bett att du skulle komma, sa han. Han tog hand om mig en hel vecka, jag fick mat och vila. Men på söndag väckte han mig tidigt och sade att vi ska till kyrkan. Aldrig, sa jag. Men jag hängde med.

– Det var tråkigt i kyrkan. Då prästen ställde sig i predikstolen sa han att Jesus inte har kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. Sedan upplevde jag att han började berätta om mitt liv. Jag gav farsan en armbåge i  sidan och frågade om han skvallrat. Det hade han inte. Predikan tog i hjärteroten på mig. Kan det verkligen finnas en Gud som älskar mig? Jag började läsa Bibeln men det hände inte så mycket annat just då.
 
Han drog vidare. Ett tag senare ringde hans pappa och frågade varför han inte var på skolan han kommit in på.

– Jag visste inte vad han talade om. Jag hade inte sökt till någon skola. Men jag åkte till Hållands folkhögskola i Jämtland. En kväll på rummet hörde jag en röst som sa: Ta din Bibel och gå ner i skolans källare! Där satt några ungdomar som spelade och sjöng. Där hörde jag den avgörande rösten; du Arne, allt det där du har bakom dig förlåter jag. Du får börja ett nytt liv. Vill du följa mig? Jag svarade ja och grät. Det var hur underbart som helst.

Erkände allt han gjort
Det första som hände var att polisen kom.

– Till skillnad från tidigare gånger upplevde jag att jag inte skulle ljuga för polisen då Gud förlåtit allt. Jag erkände allt jag gjort. Det var tufft när försvarsadvokaten inför rättegången sa att jag får räkna med minst tre år bakom galler. Kvällen före rättegången hade jag ångest och bad Jesus om hjälp. Jag slog upp Bibeln och läste att vi inte ska bekymra oss för vad vi ska säga när vi hamnar inför rätta. Jag sov gott hela natten.

Läs hela artikeln i papperstidningen.