Dynamitbygge i Jerusalem

Mia Anderssén-Löf, församlingspastor i Borgå, har under hösten varit studieledig för att studera språk vid universitetet i Jerusalem.

– Jag behöver den moderna hebreiskan för att kunna följa argumentationen mellan de judiska grupper som är för eller emot återuppbyggnaden av Jerusalems tempel, säger hon.

Bibelhebreiskan från Åbo akademi räcker inte till för att kunna forska för den doktorsavhandling i judaistik som Anderssén-Löf har som mål.
De ultraortodoxa judarna – haredim – med sin kännspaka svara klädsel, skägg och tinninglockar bildar tio procent av befolkningen i Israel. En god haredi har i regel stor familj men lever ofta på samhällets bidrag för att kunna ägna sig åt sin religion. Det är inte okontroversiellt ens i Israel.

– De ultraortodoxas rätt att vara befriade från militärtjänst är under ständig diskussion, säger Anderssén-Löf.

I Jerusalem är haredi dubbelt så många som i landet i stort, dessutom följer många jerusalemjudar åtminstone delvis ortodoxa traditioner kring mat och sabbat. De sekulära judarna är i minoritet.

– I Jerusalem står bussarna på den judiska sabbaten och det går inte att lyfta pengar från bankomaterna.

Checkpoint Kalandia
De arabiska bussarna i östra Jerusalem kör också fredagar så Anderssén-Löf kom hem till Beit Hanina där hon bodde. Hennes grannar var palestinier med blått ID-kort som ger rätt att bo i östra Jerusalem utan att vara israeler.

Hennes lutherska församling låg i Ramallah på andra sidan den långa och ringlande säkerhetsmuren som stänger västbankspalestinierna med grönt ID-kort ute. För att komma till kyrkan måste hon ta sig igenom den ökända checkpointen Kalandia, med korridorer av galler och svängdörrar som påminde henne om skolans studiebesök vid Snellmans korvfabrik i Jakobstad.

– Det kan vara jobbigt, men jag vet att jag kommer igenom. Och ingen tar mitt finländska pass.

Hennes palestinska vänner med grönt ID-kort måste anhålla om tillstånd månader i förväg för ett besök i Jerusalem på tio kilometers avstånd från Ramallah. Trots tillstånd kan de få beskedet ”kom igen i morgon” eller att tillståndet inte gäller. I värsta fall kan de bli misshandlade.

Hon har läst rapporter som säger att tre av fyra israeliska judar anser att en upprepning av nazisternas judeutrotning upplevs som sannolik eller mycket sannolik. Och att staten Israel är den bästa garanten för att detta inte ska ske.

– Vi vill gärna tro att det som hände för 70 år sedan inte kan hända igen, säger hon.

Under sina fyra månader i Jerusalem har hon lärt sig att man inte kan utgå från finländska förhållanden för att förstå allt vad man ser.

Läs hela artikeln i papperstidningen.