En bankautomat är en billig lösning för bankerna och de flesta bankkunder. Men i takt med att allt fler ärenden flyttas till nätet marginaliseras allt flere personer, främst äldre. Digitaliseringen kan hota deras mänskliga rättigheter. FOTO:ISTOCK

Nättjänster ökar marginalisering

Det är viktigt att besöka ålderdomshem när man diskuterar mänskliga rättigheter, säger ärkebiskop Kari Mäkinen.
7.2.2013 kl. 10:36
Ålderdomshem är existentiellt viktiga platser.

– Gör ett besök på ett åldringshem, lyssna till någons sköra minnen, se händer som rör sig långsamt, följ med ansikten, sade ärkebiskop Kari Mäkinen när han talade på kyrkans människorättsseminarium på Kyrkans hus i Helsingfors förra veckan. När minnet vittrar och möjligheterna till självbestämmande begränsas, när själva subjektet som ska kräva rättigheterna försvinner. Det är mot den bakgrunden som diskussionen om mänskliga rättigheter ska föras:

– Det sköra subjektet är en bra term för den här frågan.
Mänskliga rättigheter förutsätter nämligen fortfarande medvetna och starka subjekt. Redan den franska revolutionen och USA:s självständighetsdeklaration talar högtravande om universella rättigheter. De här rättigheterna gällde i praktiken vita välbärgade män och är enligt ärkebiskopen tolkade ur mycket begränsade utgångspunkter.

Gamla var sällsynta
Under tidigare århundraden kunde äldre människor respekteras just för sin ålderdom och man värdesatte dem för deras kunskaper. Att man gjorde så har enligt Mäkinen en enkel förklaring. För ett par hundra år sedan kunde vanligt folk räkna med en livslångd på 30 till 35 år. Motsvarande siffra i dag är runt åttio.

– Förr var det ovanligt med gamla människor. Det var enkelt att respektera dem.

Dessutom förändrades inte samhället särskilt snabbt. En gammal människa satt inne med värdefull och användbar information. Förhållandena är helt annorlunda nu när halveringstiden innan kunskapen blir gammal rör sig runt ett halvt år. Vi lever i en kultur som kräver innovativitet och flexibilitet och förmåga att ta emot nytt. För att riktigt vara människa ska man vara ung eller åtminstone ungdomlig.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Rolf af Hällström



kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45