Jag vill inte vara ett freak

– Jag är inte intresserad av att man gör en artikel av mig som fokuserar på min person, det ställer jag inte upp på. Om man gör en artikel så måste den ha en funktion, säger Heli Hämäläinen när jag ringer upp henne.

Vi pratar en liten stund till. Jag känner henne från församlingen där vi båda är aktiva. Vi har träffats nästan varje söndag på gudstjänsten och ofta suttit vid samma bord och samtalat på kyrkkaffet efteråt. Jag undrar lite försynt om det stämmer som jag hört att hon tidigare var en man och att hon bytt kön.

– Kan man faktiskt byta kön? Jag undrar om det är möjligt, svarar hon.

Vi träffas på Svenska Teaterns nyrenoverade kafé Thalia. Hämäläinen arbetar ett stenkast från teatern – hon är tullöverinspektör på Tullstyrelsen där hon arbetar med riskhantering. Jag blir nyfiken och vill veta mera men om sitt jobb vill hon inte prata.

Egentligen är jag mest intresserad av att veta vad det innebär att vara en transperson, men jag börjar med att fråga om hennes tro.

– När jag var barn hade vi en familjebekant som var från Karelen. Hennes hem blev kvar på ryska sidan efter krigen. Jag gick i söndagsskola hos henne. Hon gav mig en så gedigen kunskap i kristen tro att när jag senare gick i skriftskolan undrade prästen om jag redan tidigare deltagit i skriftskola.

Hämäläinen berättar att det finns pingstvänner och frikyrkliga i hennes släkt och att hon inte känner att tröskeln är särskilt hög till karismatisk kristendom. Hon gick en gång upp till altaret i Sionförsamlingen i Sörnäs. Då hade hon en stark upplevelse av den helige Andes närvaro.
 
– Jag är lutheran med ekumenisk inriktning och känner mig hemma i det lutherska.
Hämäläinen berättar att hennes teologiska tänkande påverkats starkt av tjecken Jan Hus (1371–1415) och av John Wycliffes kyrkliga och sociala reformidéer. Hus brändes levande på bål för att han ansåg att inte bara prästerna utan också lekmännen skulle få del av nattvardsvinet, inte bara brödet.

– Jan Hus tankar om nåden allena och om en total jämlikhet har berört mig starkt, säger Hämäläinen.

Problem i församlingen

Heli Hämäläinen är gift och har en dotter. Hon lever fortfarande i samma familj som hon gjorde före hon opererades för könsbyte.

– Jag är ju samma människa ännu. Folk tror att ett könsbyte har något att göra med sexualiteten. Vi har tvingats med i bögtåget och räknas som en sexuell minoritet fast det handlar om en utvecklingsstörning.
Hämäläinen berättar att forskning har kunnat visa vad som är orsaken till att en del personer föds i fel kropp med fel kön.

– Det handlar om starka hormonförändringar i fostrets hjärna under sjätte graviditetsveckan. Orsaken till detta är att modern har insjuknat i någonting just då.
Hämäläinen har känt sig trakasserad i församlingen för att hon är en transperson.

Läs hela artikeln i papperstidningen.