Tomhet.

När något man hade dött för tar slut

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt.
7.4.2012 kl. 12:00
Bibeln säger inte så mycket om vad som hände med lärjungarna efter korsfästelsen. Jag tänker mig att de satt någonstans tillsammans. Jag ser framför mig en liten stockstuga, som om lärjungarna förvandlats till fattiga bönder i ett medeltida Finland. Där sitter de och stirrar på sina händer och det gör så ont i dem att de ingenting har att säga.
Jag försöker träffa den där tomheten som drabbar en människa när något hon skulle ha dött för tar slut. Är det som att få kicken från ett jobb som man slet för dag och natt i många år? Är det som att bli dumpad av en pojkvän som man inbillade sig att var mannen i ens liv? Är det som att förlora sin mamma eller pappa? Som att förlora ett efterlängtat barn? Allt det som du trodde på och levde för är borta. Kvar finns bara ett ingenting eller kanske en grav som du pysslar med i stigande desperation och tomhet. Alla dagar verkar vara blåsiga dagar och är de inte det känns också det fel.

Är det som att vara djupt deprimerad? Allt blir grått och ett ingenting, allt det som var och allt det som ska komma. Ingenting har någon betydelse längre. Du ligger i sängen. Du slutar äta. Du slutar stiga upp.
Den enda som hade någonting att göra efter Jesus död var den rika Josef från Arimataia som i evangelium efter evangelium går till Pilatus, ber om att få Jesu kropp och sveper in den i linnetyg. Johannes vet berätta att kroppen lindas in med en blandning av myrra och aloe som Nikodemos fixat fram, hela trettio kilo. Sedan läggs kroppen i en ny grav som man låtit hugga i berget. Graven finns i en trädgård. De två Mariorna och Salome köper (mer?) kryddor och planerar att smörja kroppen (på nytt?). När kroppen ska smörjas är graven tom.

Det finns en tomhet som också handlar om att en aktivitet tagit slut. Julen kom och gick, du äter konfekt och tittar ut genom fönstret. Du kom hem från en efterlängtad resa. Den visade sig vara mindre upplivande än du tänkt dig. Var det här allt? Kom det inget mer?
Lärjungarna satsade allt på ett enda kort. De följde sin Mästare och så dog han. Slutade de tro på att han någonsin var en Mästare?
Kan alla som förlorat sin tro känna igen sig i den stunden? Det nyaste numret av tidningen New Scientist rapporterar att nästan alla barn tror på någon sorts Gud (också barn till ateister). Vi tycks vara inprogrammerade att anta att det finns en tänkande aktör bakom all ordning i världen, bakom det som fungerar som det ska. Tidningen spekulerar i om det är så att Skandinavien sekulariserats med sådan fart för att staten tagit över Guds uppgifter: att övervaka att alla beter sig vänligt mot varann och blir omhändertagna i livets alla skeden. Det enda staten inte kunnat fixa är ett liv efter döden. Där har Gud fortfarande monopol.
Lärjungarna hade inte ens en välfärdsstat att luta sig tillbaka på. De hade bara ett ingenting när deras tro tog slut.

Ni vet: efteråt kan man alltid säga att det var en fas. Hallå lärjungarna, han uppstod på tredje dagen! Det är en väldigt kort period faktiskt. Sluta gnälla. Men när man är mitt i sitt ingenting vet man inget om allt det där. Då tror man att det som är grått kommer att vara grått för evigt. Senare inser man: det var övergången.
Jag tänker ännu på tomheten när du just fött ett barn. Magen förvandlas från något spänt och hårt till ett stort, löst skinn, en trött ballong. Smärtan tar slut som om någon klippt av den med sax. Plötsligt är allt stilla. Och just då, då du ännu är ganska förvirrad, är det någon som skriker. Jag är här! Jag finns!


Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Sofia Torvalds



litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

Personligt. – Jag har en sida som litar starkt på Gud – och en som lätt faller i tvivel, säger konstnären Robert Hedengren. 17.4.2025 kl. 13:59

katolska kyrkan. Påven Franciskus, 88, är på lång sjukledighet. Efter hans tolv år som ledare för den katolska kyrkan är det mänskligt sett dags att tänka på vem som kommer att efterträda honom. 16.4.2025 kl. 10:57

PÅSK. Vi bad tre personer redogöra för ett viktigt bibelställe i påskberättelsen. De sökte sig till berättelserna om sista måltiden, Judas och Petrus. 14.4.2025 kl. 17:37

Via crucis. I sin gestaltning av Jesus har Elias Edström tänkt på manlig vänskap och hur den tar sig uttryck. Lärjungarna låg ju i famnen på Jesus. Det fanns en närhet. 14.4.2025 kl. 18:00

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Nytt från domkapitlets sammanträde 10 april 2025. 11.4.2025 kl. 10:56