Hon litar på att det fixar sig

– Jag brinner verkligen för att folk ska få upp ögonen för församlingen. Flera borde komma och se vad församlingen gör, verksamheten är bra på många områden.

Iris Sjöberg vet vad hon talar om. Hon har själv sett församlingen ur många perspektiv. Det är väl bara präst och kantor som hon inte har varit.
Hon började som kanslist i Vasa svenska församling 1973 och sedan dess har hon haft nästan alla tänkbara jobb inom kyrkan. Kyrkoekonom, barnledare, ungdomsledare, församlingssekreterare, kyrkvaktmästare, diakon.
Men även om hon alltid brunnit för församlingen så höll hon på att gå i väggen för tio år sedan.

– Jag jobbade som kyrkvaktmästare och hade tagit många extra arbetsuppgifter på mig. Jag kände mig utnyttjad och överkörd.

Iris Sjöberg sade upp sig 2001.Sedan snuttjobbade och vikarierade hon. I tre år jobbade hon som skolgångsbiträde. Sedan sparade kommunen och hon blev utan jobb igen 2006.

Nyanställning kom från oväntat håll. När hon hämtade ett intyg från ekonomikontoret frågade ekonomen om hon tänkt söka diakonitjänsten i församlingen. Vad är det för tjänst, undrade hon och fick bråttom att söka fram annonsen och lämna in sin ansökan.

Hon fick inte tjänsten, men tog det lungt och konstaterade att det nog inte var meningen att hon skulle få den. Men då den nya diakonen blev mammaledig erbjöds hon vikariatet 2007.
– Jag var inställd på att bli utan arbete igen, men mitt vikariat blev förlängt flera gånger.

Vad som gjorde att hon valde att komma tillbaka till församlingen vet hon inte.
– Kanske kom jag eftersom jag alltid tyckt att det finns rum för alla i församlingen.Det var nog Guds ledning.

Läs mer i Kyrkpressen 48/11