Margarita Andersson hade levt hela sitt liv i S:t Petersburg – ända tills en ålänning kom i hennes väg. I dag är hon bosatt på Åland sedan två år tillbaka, och trots att hon inte längre lever tillsammans med mannen som tog henne dit är hon fast besluten att stanna kvar.
– Här på Åland har jag börjat ett nytt liv. Åland är mitt hemland nu, och här har jag min kyrka. Jag måste förstås besöka Ryssland ibland, men där finns så mycket aggressivitet.
Ålänningarna beskriver hon som ett musikaliskt och snällt folk.
– Jag känner ibland att det är paradoxalt att jag kan prata med ryssar utan att de förstår mig – men ålänningarna förstår mig.
Att hon tagit till sig det åländska syns också på ett av de tre kors hon bär i en halskedja. Korset i åländsk granit delar utrymme med ett kors från dopet i Ryssland och ett kors från konfirmationen på Åland.
Hon konfirmerades på påsknatten i Sunds kyrka. Sedan hösten har hon deltagit i Sund-Vårdö församlings katekumenatgrupp, och hela gruppen var närvarande under hennes konfirmation.
– När prästen välsignade mig och katekumenatgruppen lade sina händer på mitt huvud kändes det som ett fladder av vingar.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 23/2011.
