Nu, femhundra år senare är det dags igen. Kurvorna skär varandra, och den här gången är det Europa som är på väg ner.Den nyligen bortgångne makroekonomen Angus Maddissons livsverk bestod i en detaljerad översikt över världsekonomin från Kristi födelse till nutid och en bit längre än så. På basis av hans banbrytande insatser prognostiscerar OECD 2030 som det år när andra länder än de europeiska och OECD-anslutna, främst Indien och Kina, kommer att stå för över hälften av hela världens bruttonationalprodukt.
I den nya världsordningen är Europa en förlorare i pengar mätt. Förskjutningen av det ekonomiska centrumet kommer att medföra drastiska förändringar – inom allt från teknologi till jordbruks- och biståndspolitik. Tävlan om jordens begränsade naturresurser kommer att bli hård. Européerna måste redan nu lära sig att se på världskartan med nya ögon.
Det här är inga nyheter. Men kommunikationsdirektören och Asienkännaren Teppo Turkki på Sitra gav en tankeställare på Visio 2020 seminariet häromveckan. Han anmärkte att den ekonomiska vinnarens värdegrund inte heller är irrelevant. Och denna stiger ur religionen. Det som kanske var tänkt som en personlig sidokommentar steg fram som guldkornet i pratvasken: ”I det konfucianska Asien föds nu ett helt nytt tänkande, som kommer att utmana det judeo-kristna demokratibegreppet”, menar Turkki.
För honom, som själv bott i Japan och föreläst på universitetet i Tokio, kommer inte tänkandet hos den nya ekonomiska övermakten, nödvändigtvis att anta vår demokratiuppfattning. Det uppstår en tävlan också på ett filosofiskt-moraliskt plan. Och som vinnare, varför skulle världsmarknadens nya toppskikt ens vara tvungna till det?
”Frågan är ifall den nya värdegrunden är mer effektiv” kommenterar Teppo Turkki.
Judeokristna och freudianska begrepp som skuld är okända på ett brett plan i Asien. Människosynen är annorlunda, och begreppet universell människorätt inte självskrivet.
Sitraforskaren bjöd på ett ovanligt inlägg i en politikertät och rutinerad skara. Det var dessutom ett som väckte både intresse, frågor och besvärade skruvningar på seminariets vadderade sitsar.
Så ovant att höra att ”värdegrund” också kan värderas och ha både betydelse och konsekvenser i rent ekonomiska termer.
I ljuset av att byta ut något självklart och eventuellt oreflekterat vaknar också frågan: ”Vad är den värd?” på ett sätt som det är svårt att väja för, både personligt och på makronivå.
