Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Världen. Minst tretton kristna bybor har dödats av myndigheterna i Laos. 21.8.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Min farfars farfars grav finns under en gammal tall på Elisabeth gravgård i Karleby. Hans sons, alltså min farfars fars grav finns bredvid kyrkan i Ylivieska. Hans sons, min farfars grav ligger ganska när farfars farfars grav medan min far finns på den andra gravgården ”stadsgravgården” Marie. 21.8.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 34/2007 Finns det tiotusentals personer i våra europeiska samhällen som hatar västvärlden och är beredda att ta till yttersta våld – läs mörda – för att bekämpa vår frihet och vår demokrati? 21.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. Sammanlagt 961 finländska missionärer arbetade utomlands i fjol, framgår det av det finländska missionsrådets senaste statistik. 21.8.2007 kl. 00:00

Världen. Kristna runt om i världen håller som bäst på och förbereder sig för 100-årsjubileet av böneveckan för kristen enhet. 21.8.2007 kl. 00:00

Världen. Flera motioner inför Svenska kyrkans kyrkomöte föreslår att kyrkan skall avstå från vigselrätten. 20.8.2007 kl. 00:00

Världen. En grupp engelsmän har påbörjat en pilgrimsfärd till Rom på cykel i förmån för katedralen i Canterbury. 20.8.2007 kl. 00:00

Världen. Endast fyra av tio amerikanska kristna föräldrar anser sig stå inför andliga utmaningar. 20.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen för evangelisk-lutherska kyrkan beslöt på tisdagen att grunda en arbetsgrupp som skall utarbeta ett eget klimatprogram för kyrkan. 19.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. De lutherska församlingarnas ekonomiska situation förbättrades under 2006. Antalet församlingar med negativa årsbidrag och negativt resultat för räkenskapsperioden har minskat väsentligt jämfört med året innan. 18.8.2007 kl. 00:00

Kultur. Det norska söndagsskoleförbundet har länge haft en vision om ett rikstäckande söndagsskoleprogram på TV. 18.8.2007 kl. 00:00

Insändare. Hej Matti!Tidigare trodde jag att vi levde i ett öppet, demokratiskt och litet och vänligt samhälle, men nu ser jag att jag har haft fel.Vi bryr oss alltså inte ens om tonårspojkar som har vuxit upp här i min hemstad Helsingfors. Om de är födda utanför EU kan deras liv offras, så att vår antiterrorpolitik skall  vara trovärdig.Jag skulle kalla det ren rasism och planerat mord, när man utvisar människor som kommit som flyktingar tillbaka till sitt krisområde speciellt i fallet SOMALIA.Du verkade vara en bra kunde innan du blev minister, så jag hoppas att du tittar på det här och ser till att den här rasistiska utvisningslagen försvinner i den mörka grop den är värd att vila i.Låt oss ha Finland som ett människorättssamhälle värt att se upp till.Krister LundstenHelsingfors 18.8.2007 kl. 03:15

Kultur. Den svenska komikern och författaren Jonas Gardells bok Gud väckte uppståndelse för några år sedan. Fortsättningen, en bok om Jesus, är under arbete. Gardell skriver i sin blogg i juli att han arbetat med bokens slutkapitel under sommaren och bjuder sedan på smakprov. 17.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. – Om den döende vill tala om Gud så gör vi det. 17.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. Den Helige Nikolaos Undergörarens ikon stals i Uspenskijkatedralen i Helsingfors i går på dagen. 17.8.2007 kl. 00:00

tomas lundqvist. I Finland finns en stor grupp människor som inte har rätt till någon hälsovård. Läkaren Tomas Lundqvist erbjuder på sin fritid papperslösa vård vid kliniken Global Clinic i Helsingfors. 4.2.2016 kl. 00:00

john vikström. I år har det gått 50 år sedan ärkebiskop emeritus John Vikström doktorerade vid Åbo Akademi. 3.2.2016 kl. 13:06

Då man riktar sig till unga vuxna människor skapar man ringar på vattnet. Då når man också målgruppens föräldrar och barn. 3.2.2016 kl. 09:05

Rich och Louise Grant tror att en god gemenskap skapar växande kyrkor. 2.2.2016 kl. 13:07

våga fråga. Kyrkpressens expert: Säg "ledsaga", i stället för "överlämna". 2.2.2016 kl. 11:37