Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Samhälle. Årets Fredrika Runebergstipendium tilldelas Maria Sundblom Lindberg. 3.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Temat för Finska Missionssällskapets utjämningskampanj denna höst är " "Lika delas lyckans gåvor - ett afrikanskt ordspråk år 2020". 3.9.2007 kl. 00:00

Världen. Den romersk-katolska prästen Stefan Hippler uppmanar katolska kyrkan att ompröva beslutet om kondomförbud. 3.9.2007 kl. 00:00

Världen. Efter att Svenska kyrkan år 2000 skiljdes från staten har antalet borgerliga begravningar stigit i jämn takt. 3.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Årets tema för lutherska kyrkans medmänniskodag är "Se våldet". 2.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen har utsett en arbetsgrupp som skall bereda förslag till ändring av val av kyrkoherde så att det blir indirekt. 1.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. I Sverige har alla församlingsanställda en viss arbetstid. Nu har frågan väckts om ett likande system borde utformas i Finland. 1.9.2007 kl. 00:00

Världen. Huliganer vållade skada på 10 000 utställningsböcker under en bokmässa som hölls i klostret Lagrasse i södra Frankrike. 31.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. Varför är intresset för kunniga informatörer i kyrkan och församlingarna så svagt att det leder till att sådana inte utbildas? 31.8.2007 kl. 00:00

Samhälle. Sedan 1987 har medlemmar i Jehovas vittnen inte behövt genomföra värnplikt. Undantagslagen delar åsikterna och nu vill försvarsmaktens huvudstab att lagen skall upphävas. 31.8.2007 kl. 00:00

Samhälle. Iransk-kurdiska Naze Aghai fick i början av sommaren kyrkoasyl i Mikaels församling i Åbo då alla vägar att få stanna i Finland föreföll stängda. Nu hotas hon av utvisning igen. 31.8.2007 kl. 00:00

Världen. Flera minoritetsgrupper i Pakistan mobiliserar sina krafter och arbetar tillsammans. 30.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. I Kronoby kommun diskuteras livligt samarbetspartner i kommun- och servicestrukturreformen KSSR. Till Karleby med finsk majoritet eller Jakobstad med svensk?  Kommunens dilemma påverkar församlingarna. 30.8.2007 kl. 00:00

Kyrka. Den förändringsprocess som kyrkan och församlingarna är mitt uppe i har enligt biskop Gustav Björkstrand en omfattning som det inte finns någon parallell till i vårt lands historia. Församlingsstrukturen kommer att se helt annorlunda ut när processerna är genomförda. 30.8.2007 kl. 00:00

Människa. I Trygve Eriksons liv är det cykelturerna, kulturen och tron som gett ork för det livsverk som under de senaste femtio åren sysselsatt honom. 30.8.2007 kl. 00:00

Hur gör man en andlig bildningsresa? Carina Nynäs har lärt sig att det gäller att hitta rätt sällskap under vandringen. 19.2.2016 kl. 13:04

Den asylsökandes berättelse om hot och våld frågasätts. KP följer upp saken. 17.2.2016 kl. 16:55

Kyrkbyggarsläkten Rijf har varit en del av hennes liv sedan 1999. Medan Paula Mäkelä forskat är det som om hon lärt känna kyrkbyggarna personligen. 17.2.2016 kl. 15:33

Håkan Sandvik har stor erfarenhet av integrationsfrågor. Kyrkan inte får glömma sin egen flyktingstatus, menar han. 12.2.2016 kl. 15:16

Bror Gammals för de åländska lekmännens talan i kyrkomötet. 10.2.2016 kl. 22:16