Ångerveckor

Ledare. Ångerns roll i vår tid har krympt. Det finns inget vackert och attraktivt i den. 25.11.2010 kl. 00:00

Malena Holmström

Snarast är ångern ett tecken på misslyckande – och misslyckande är något som inte passar in i strävan efter framgång. Framgång handlar om att dölja sina misstag, inte att skylta med dem. Och därför väljer ledare och företag i regel hellre att blåneka sina plumpar än bekänna dem.

När misstagen är uppenbara finns det enbart en sak att göra – att avgå.

På det privata planet hör ångern och den påföljande boten därför till det som hellre dissas än lyfts fram. Åtminstone sysslar ingen med sådant offentligt, än mindre frivilligt.
Ändå är ångern en av de viktiga mänskliga egenskaperna. Bland de farligaste och olyckligaste av alla är de människor som helt saknar förmåga att känna ånger, därför att det inte finns något inombords som ger dem gränser för hur man kan behandla andra. Så varför är vi rädda för ångern, när vårt umgänge egentligen är beroende av att den existerar?

Det är ganska symptomatiskt att ”ångervecka” i vårt språkbruk handlar om misslyckade köp, som därför i den heliga konsumtionens namn kan bytas ut, för att hålla pengen rullande. Likaså är det träffande för vår livsstil att ångerveckorna kulminerar i en hektisk tid för butiksbiträden och -personal just när den stora festen är förbi. Andras goda men misslyckade intentioner går nämligen också att ångra mot uppvisande av kvitto.
Men de egna?
Det finns de som i likhet med ortodoxe Mikael Nummela tar ångerveckorna före festen, inte efter. För vilka ångern handlar om det man gjort eller underlåtit göra. Adventstiden är i själva verket en andlig förberedelsetid traditionellt förknippad med en fasta, där avhållsamhet och begrundan ska hjälpa människan att rensa ut sådant som belastar en. Storstäda helt enkelt.

Många hårt stressade människor i dagens Finland har inte längre tid och krafter att städa hemma själv utan anlitar städhjälp. Takten i vardagen är för mycket. Gott så, det är en bra lösning för många parter. Det ligger inget självändamål i att städa.
Värre är det om man aldrig ger sig tid att städa skiten ur de andliga hörnen. Om allt bara ligger där och gror samtidigt som det yttre livet går i pendolinofart. Om man aldrig på riktigt hinner stanna, och begrunda sig själv, se sina egna tankar. Se att ”Det här är jag. Sådan ser jag ut och känner mig inuti”.

I en amerikansk psykologisk studie om ånger fick deltagarna i uppdrag att beskriva den framtid de hade föreställt sig innan en livsförändring ägt rum, en skilsmässa eller något annat omvälvande, som för deras del ändrade kursen totalt. Forskningsledaren Laura King upptäckte att de försökspersoner som klarade av att skriva om sin förlorade framtid – det som ibland också kallas det förlorade potentiella självet – utan att ha tappat framtidstron eller blivit förtvivlade ofta hade utvecklat en egenskap som forskarna kallade komplexitet.
Komplexitet är förmågan att kunna beskriva förhållanden, sammanhang och andra dimensioner ur många olika synvinklar. Ju längre in i livet man hinner, från medelåldern framåt, desto större ökar värdet av just den förmågan.
I det här sammanhanget kan ångern vara en befrielse till att gå vidare, inte en anklagelse, så som många uppfattar det.

Vi är många som känner igen behovet av självreflektion när vi ser det skymta fram i farten. En del griper tag i det. Många av oss springer vidare.
Andra hittar kanske till någon, som lovar att städa effektivt och kanske smärtfritt åt en med olika former av terapier, en del mer obskyra än andra. Och se: vips så var också det en marknad.
Men i det inre måste man vara med och polera själv. Med varsam hand, mjuk trasa eller om det krävs med en rotborste som skrapar loss förhårdnader som ska bort. Under det arbetet hittar man i bästa fall en människa man tycker om, men kanske glömde bort.
När det väl är gnuggat och skrubbat kan tron på förlåtelsen skölja ut eländet över tröskeln.  Boten är ett kraftfullt sköljmedel och det förvaltas i vår kyrka av omsorgsfulla själasörjare och medvandrare för den som inte vill gå ensam.
Välkommen hem i advent.

May Wikström



Kyrka. Biskop Munib Younan har valts till ny president för Lutherska världsförbundet. 27.7.2010 kl. 00:00

Världen. År 2009 minskade antalet konflikter i världen för första gången sedan 2003 men antalet fredsavtal minskade också. 24.7.2010 kl. 00:00

Kultur. Landets kyrkor lockar stora skaror med musik. I huvudstaden serveras även mycket annat än orgelmusik. 23.7.2010 kl. 00:00

Ledare. Den största förändringen i finländarnas alkoholvanor har skett bland kvinnorna. När männen dricker dubbelt mer än för 40 år sedan, dricker kvinnorna sex gånger mer än förut. 23.7.2010 kl. 00:00

Rolf af Hällström. Sedan. På semestern. När jag har tid. Då ska jag göra allt det där som blev ogjort. Läsa de gamla ryska mästarna och annat man inte hinner med till vardags. 22.7.2010 kl. 00:00

Människa. Öknens fäder och mödrar är Ezra Gebremehdins teologiska specialitet. 22.7.2010 kl. 00:00

Kyrka. Mer än 400 delegater från 140 lutherska kyrkor möts just nu i Stuttgart under temat Ge oss i dag vårt dagliga bröd. 21.7.2010 kl. 00:00

Kyrka. En gemensam administration ska ge församlingarna Hammarland, Finström-Geta och Sund-Vårdö bättre ekonomi. Även andra åländska församlingar förväntas haka på. 20.7.2010 kl. 00:00

Världen. Vatikanen har kommit med nya riktlinjer gällande barnpedofili. 17.7.2010 kl. 00:00

Insändare. Jag läser gärna Kyrkpressens vits, men denna vecka gav den en besk bismak. Jag är verkligen förvånad över att KP sätter ut en vits som präglas av smygantisemitism och underblåser fördomarna om att judar är illistiga och inte heller drar sej för att vara svekfulla om det gynnar dem själva.Skall man över huvud taget ha en vits som denna bör man åtminstone välja yrken som inte är "värdeladdade" på samma sätt som präst och rabbin!  16.7.2010 kl. 00:00

Kultur. Som tecknande journalist kan Leif Sjöström säga saker rakt ut. Men var går gränsen mellan roligt och elakt? 16.7.2010 kl. 00:00

Ledare. Första juli blev Finland först i världen med att göra rätten till bredband lagstadgad. Internationella bloggare jublar. 15.7.2010 kl. 00:00

Människa. Börja du. Så upplevde Ann-Helen Boqvist helt nyligen att Gud svarade när hon bad honom att inte ställa alltför stora krav på henne och att han skulle tycka om henne som hon är. 15.7.2010 kl. 00:00

Sofia Torvalds. Att ha en tvååring i huset är en lektion i att älska sig själv. 15.7.2010 kl. 00:00

Världen. Religiös förföljelse ökar i dag världen över. En multireligiös omgivning leder inte automatiskt till tolerans. 14.7.2010 kl. 00:00

coronaepidemin. Kyrkliga förrättningar sköts nu med undantagsarrangemang: högst tio kan delta. Till gudstjänst samlas församlingen inte fysiskt. – Men vi har inte släckt lamporna, säger biskop Bo-Göran Åstrand och hoppas på fungerande tekniska lösningar ute i församlingarna 16.3.2020 kl. 21:06

undantagstillstånd. Nu råder undantagstillstånd i Finland. Gudstjänsterna fortsätter, men utan att församlingen är närvarande i kyrkorummet. 16.3.2020 kl. 19:21

biskopsvisitation. Coronavirusets effekter slog till med full kraft under helgens biskopsvisitation i Korsnäs. Stora delar av det program som planerats fick inhiberas och kvar blev bara biskop Bo-Göran Åstrands träff med förtroendevalda samt söndagens högmässa och påföljande visitationsstämma som ”bakades ihop” till en programpunkt. 15.3.2020 kl. 15:15

coronaepidemin. En stor del av församlingarnas verksamhet tar paus under den närmaste tiden. Gudstjänster och förrättningar sköts, men i något anpassad form för att minska risken för smittspridning. Både i Pedersöre församling och i Petrus församling i Helsingfors betonar man att församlingen fortfarande finns till för den som behöver den. 13.3.2020 kl. 11:49

epidemi. I helgen gör biskop Bo-Göran Åstrand biskopsvisitation i Korsnäs, som planerat – men i mycket avskalad form. – Nu om någonsin ska vi hålla ihop, och jag tänker att tillsammans och med Guds hjälp kommer vi igenom också det här, säger biskopen. 13.3.2020 kl. 10:02