Glappet och Karleby

Ledare. Det blåser kring ungdomsarbetet i Karleby svenska församling. Oroliga föräldrar har sänt en offentlig skrivelse till både församling och stift och kräver en redogörelse inom två veckor. De ifrågasätter både ungt lekmannaledarskap och drag som de upplever som osunda och problematiska särskilt bland unga. 23.9.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det här är naturligtvis en livsviktig sak att ta itu med för bägge adressaterna.

Förtroendekrisen har lokala historiska drag. De går igen i höstens församlingsval där Karleby svenska församlings medlemmar för andra gången går till urnorna med möjligheten att välja mellan två fraktioner, där grupperingen Alla gemensamt ställt som uttalad målsättning att få en kvinnlig präst till församlingen. Församlingens präster samarbetar i dag inte vid altaret med prästvigda kvinnor.
Alla gemensamt upplever att det som sker innanför församlingens väggar inte speglar det som församlingsborna – åtminstone inte alla – skulle önska sig. Röstningsprocenten i förra valet steg med nästan femtio procent som ett resultat av polariseringen och församlingens röstningsprocent på 21 låg långt över landets medeltal. Med den debatt som nu rullat in kring ungdomsarbetet kan man säkert vänta sig ett minst lika livligt deltagande.

Biskop Björn Vikström vill ändå inte karakterisera tumultet som ett utslag för en växande klyfta mellan olika läger inom en bågnande folkkyrka som han ska försöka hålla ihop.
Men, om än inte en klyfta, så onekligen finns det ett glapp.
Samtidigt som föräldrar är skeptiska till arbetet, är de alternativa lekmannagudstjänsterna Crosspoint, som också får sin släng av sleven i kritiken, vid det här laget så välbesökta att församlingens utrymmen inte längre räcker till. Samlingarna drar mycket folk, som uppenbarligen trivs, får sig något till livs som de saknat, återkommer och dessutom tar med sig en kompis.
Ett lyxproblem ett vanligt gudstjänstupplägg drabbas av bara i julhelgen numera.
”Karleby svenska församling kritiseras för en alltför aktiv verksamhet.” En sorglustighet i texten förgyller det förtjänstfulla artikeluppslaget i Österbottens Tidning.
Det är ju ett påstående som en församling också kunde sticka som en fjäder i hatten. En död församling gör onekligen ganska lite väsen av sig.
Men det kan väl inte heller vara församlingsbornas uppriktiga önskan?

Och vad är det som händer när den lokala kyrkhelgen i Karleby samlar 1200 svenska deltagare i samma region där stiftsdagarna för hela stiftet för ett par år sedan lockade 600 personer? Den förra dessutom från väckelserörelser som inte tidigare har samarbetat på det här sättet.
Frågan kan formuleras: ”Finns det företeelser som inte längre passar in i den evangelisk-lutherska kyrkan?” Men den kan likaväl formuleras: ”Finns det företeelser som inte längre bejakas i den evangelisk-lutherska kyrkan?”
Glappet? Vad gör man åt det?

Det har föralldel glappat i Karleby förut. Församlingsrådsmedlemmen Hillevi Bystedt konstaterar i ÖT att tongångarna i föräldrarnas brev om ungdomsarbetet i församlingen lät bekanta. Men hennes son är trettio och det var ett tag sen. Det har också sagts om samma bygd att ”profeterna kommer och går, men väckelsen består”.
Tyvärr består inte alltid glöden hos unga som eventuellt känt sig pressade till att bekänna en brinnande tro. Det kan i värsta fall leda till att de skäms efteråt och få dem att gå långa krokvägar runt allt vad kyrka och tro heter. Det här är en del av den oro biskop Vikström bär på – och det finns all anledning att ta den på djupaste allvar.
Samtidigt är det också ett faktum att det är i all synnerhet från de här bygderna som präster och andliga arbetare har slussats in i kyrkans tjänst. Men också här reser sig frågetecknen inför framtiden. Vid Teologiska fakulteten i Åbo har man noterat att andelen studerande från Österbotten minskar, och det är en oroväckande trend med tanke på att det är just därifrån de åtminstone tidigare kommit. Vart tar de vägen? De 1200 deltagarna i kyrkhelgen tyder ju på att väckelsemyllan fortfarande sjuder. Men är det så att folkkyrkan och dess teologi inte längre känns som den plats där man har sitt uppdrag och sin tjänst?
Sett ur ett lite vidare perspektiv handlar det nu aktuella fallet också om den grundläggande frågan: Vems är församlingen? Och det är just här glappet syns allra mest.

Nästa vecka samlas 200 präster i stiftet till synodalmöte, ditkallade av biskopen för att i enlighet med kyrkoordningen vart sjätte år dryfta sin herdeuppgift.
Under kaftanerna bultar hjärtan, säkert mer eller mindre ivrigt – men dock bevisligen – för det gemensamma uppdraget kyrkan.
Det skulle kanske inte skada om de mellan föredragen och kaffepauserna också ville byta ett par ord om det där glappet.
Platsen?
Ödets nyck … eller som det heter en ”Herrens skickelse”.
Den råkar faktiskt heta Karleby.

May Wikström



Kyrka. FMS traditionella utjämningskampanj hålls i dag. Målet är Kambodja. 22.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Tiden för söndagsgudstjänsten varierar i stiftet även om det i kyrkoordningen stadgas att den ska börja klockan tio. 20.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Församlingsförbundets, Fontana Medias och Kyrkpressens nya lokaler på Mannerheimvägen i Helsingfors invigdes i dag, fredag. Se bilder från invigningen. 19.9.2008 kl. 00:00

Kultur. Steget från en bra film till en bra predikan är inte långt. Filmfestivalen Exist vill lyfta fram beröringspunkter mellan kyrka och kultur. 19.9.2008 kl. 00:00

Människa. Söndagskolledare, miniorledare, sommarpedagog, ungdomsarbetsledare, körledare, lovsångare och förtroendevald. Att engagera sig i hemförsamlingen är en självklarhet för Cecilia Åminne. 18.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Församlingen i Imatra var mentalt beredd då beskedet om massuppsägningarna vid Stora Enso kom. Det fanns en beredskap att gå vidare från det normala samarbetet med fabriken och dess anställda till konkret krishjälp. 18.9.2008 kl. 00:00

Nina Österholm. Min generation, 80-talsbarn, vill inte bli chefer – bara ”utvecklas i våra arbetsuppgifter”. Om tjugo år kommer det inte att finnas någon som bestämmer, bara en massa glada underhuggare som är utbildade till tänderna. 18.9.2008 kl. 00:00

Ledare. Vad sade biskoparna egentligen 2001 i sitt utlåtande med anledning av den nya partnerskapslagen? Frågan aktualiseras av ärkebiskop Jukka Paarmas markeringar i senaste veckas nummer av Kyrkpressen. 18.9.2008 kl. 00:00

Världen. I Sverige har den första kursen för kyrkvärdar på teckenspråk hållits på Strömbäcks folkhögskola i samarbete med Luleå och Härnösands stift. 18.9.2008 kl. 00:00

Insändare. Då jag först började läsa kyrkpressen var det för att se hur "de andra" har det. Jag har aldrig hört till kyrkan, och kommer aldrig att göra det, men jag är mycket intresserad av religioner och därmed också kristendom.      Något jag läser varje gång är insändarspalten, dit man en längre tid nu skrivit mycket om kvinnopräster och även mer om homosexuella parförhållanden. Med all respekt (nåja, lite iallafall) kan man förstå sig på de som är mot dessa, Bibeln är ju ändå grunden i den kristna tron, och säger den något borde det vara sant. Ändå har jag svårt att se hur det är ens möjligt att vara fundamentalistkristen och ta allt i Bibeln så som det står, utan att tänka. Särskilt kristna borde ju, bättre än mig åtminstone, veta att Bibeln är motsägelsefull och problematisk vilket ju också skapat tron på att man skall tolka, tolka, tolka för att få fram något vettigt att följa. Ulf Särs i Kyrkpressen 38/2008 tog orden ur munnen på mig. Även om kristendom finns till för att skapa en mening i livet för människor och få dem lyckliga (är det inte så?), kan jag förstå de allt större mängder som går ur statskyrkan. Så länge den inte vet sina egna ståndpunkter och hur kanon skall tolkas, går medlemmarna och skapar sina egna församlingar med egna regler som passar in i deras tolkning av tron och, vad viktigast är, andra kan ignorera dessa om det inte passar in i deras tro.Många har ansett att statskyrkans tid är slut, och jag börjar luta åt samma håll. Kanske det verkligen är dags för människorna att börja tänka för sig själva även i den kristna världen? Annina Kortelainen Vasa 17.9.2008 kl. 00:00

Världen. För första gången i Danmark blir det möjligt att delta i kyrkval med ett klick på musen. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Trots en namninsamling och protester ansluts Nagu församling tillsammans med Korpo, Iniö och Houtskär till Pargas församling vid årsskiftet. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. I slutet av månaden invigs Pernå församlings nya lokaler i byn Forsby. Församlingen och kommunen samsas om platsen. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Biskop Gustav Björkstrand invigde nya församlingshemmet i Kronoby i söndags. 16.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kraven är stora på dagens föräldrar. Vasa svenska församling vill samla familjer, lyssna och stöda. 16.9.2008 kl. 00:00

Helsingfors. Efter en längre paus återupptar Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) firandet av svenskspråkiga gudstjänster i Helsingfors. 21.8.2017 kl. 12:47

Åbo. "I Åbo förstörde våldet fredagskvällens frid. Gatorna är tysta. Åbo domkyrkas klocka slår så som varje dag och varje timme." 18.8.2017 kl. 20:47

bolivia. För över tjugo år sedan bestämde sig Siw Broman för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. 17.8.2017 kl. 16:03

Cablemetoden. – Vi borde satsa mer på gemenskap, det är den som verkligen ger oss något. Mera grupper, lägre tröskel, en öppnare församling. 17.8.2017 kl. 00:00

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35