God vilja i snålblåst

Ledare. Det är insamlingstider. Kampanjer och huttrande sparbössefolk utmanar vår goda vilja.
”Jag kan fast ge hundra mark. Men då vill jag ha ett foto på mottagaren med min hundralapp i handen. Före det ger jag inte ett penni.”
9.9.2010 kl. 00:00

Ett autentiskt uttalande som i ett nötskal komprimerar stora och komplicerade frågor, orsak och verkan när det gäller välgörenhet. Vad får oss att donera pengar? Vad måste de som samlar in pengar göra för att gå oss givare till mötes? Vad resulterar det handlandet i? Vilka är våra grundmotiv för att ge bort av vårt eget? Och är givande bra också för oss själva?

Allt som oftast synar vi kritiskt välgörenhetsorganisationernas mål och metoder. Mera sällan, eller aldrig, förekommer en kritisk granskning av oss som givare. Handen på hjärtat, vilken välgörenhetsorganisation skulle ens våga försöket? Allt de har att spela (oss) med är att lirka, locka och pocka. Och vi är nyckfulla och ambivalenta som höstvindarna.
Frågan om hur stor andel av en donation som verkligen når fram används ofta som en retorisk sådan för att låta bli att ge. Naturligtvis behövs det stor transparens i verksamhet av det här slaget, för allt går att missbruka – även den goda viljan.
Men sanningen är att alla seriösa välgörenhetsorganisationer kämpar med att hålla kostnaderna för administration nere. Samtidigt är det just vår önskan om att ”se min hundralapp på foto” som driver upp dessa. Donatorernas krav på ett ansikte, ett namn, personlig kontakt hyvlar av varje donerad cent. I den hårdnande konkurrensen mellan organisationerna blir låga omkostnader ett trumfkort att kunna visa upp. Det i sin tur leder till varierande och ibland gråtonad praxis mellan organisationernas sätt att bokföra och redovisa kostnaderna. Vi tvingar dem till det, genom vår ovilja att ge generellt och utan adressat.
I Sverige har 110 organisationer, däribland stora insamlare som Röda Korset, Cancerfonden och Frälsningsarmén, gått samman i ett etiskt intresseorgan, Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, för att skapa överenskomna spelregler. Relativt nya Ansvarsfullt Donerande r.f. i Finland har bara ett dussintal medlemmar, och de stora har hittills valt att stå utanför. Det gör att det i grunden är vi donatorer som för takten i organisationernas tävlan om vår välgörenhet. Och plötsligt skorrar våra krav om ”etiska insamlingar” onekligen lite falskt.

Varför ger vi bort pengar? Forskning i altruism visar att motiven är blandade, och oftast omedvetna. Den personliga erfarenheten spelar en stor roll. Allt som har kopplingar till våra egna upplevelser, gärna nostalgiska sådana, öppnar börsarna. Tsunamin i ”vårt” semesterparadis berörde – kanske inte så mycket på grund av lokalbefolkningens lidande som på grund av de turister vi identifierade oss med. Pakistan är ingen semester-ort, vilket insamlingarna för översvämningen fått känna av.
Motivet att förändra världen, göra en skillnad, är i grunden inte heller rent altruistiskt, eftersom det ger givaren en mental tillfredsställelse av att ha uträttat något. Uppenbart själviskt är däremot att ge för att bli sedd. Innekampanjen Giving Pledge, som riktar sig till amerikanska miljardärer är den nya statusmarkeringen av rang.
Sist och slutligen hjälper varje slant ändå människor i nöd.
Men slutligen finns det också en djupt rotad egenskap hos människan som säger att det är gott att ge. Ett amerikanskt forskarteam upptäckte signaler av välbehag i hjärnan bland försökspersoner när de donerade. Den schweiziske neuroekonomen Ernst Fehr har väckt stor uppmärksamhet för sin upptäckt att människan inte enbart drivs av egennytta, utan också av ett medfött rättvisebehov.

Med sitt Tillitsspel visade han hur redan treåringar fattade beslut som belönade både dem och andra. Med ett förbehåll: De andra tillhörde konsekvent ett ”vi”. När godiset i spelet tillföll någon utanför klassen lät barnen bli att belöna dem även om det inte kostat dem något.
Den kristna tron handlar om att vända blicken utåt. Att vidga ”vi” och minska ”dom”. Är det inte det talet om ”nästan” handlar om? Att intill dig står det en annan människa. Och intill henne ytterligare en till och en till …
I den andan har det gjorts och görs fortfarande mycket gott, i det tysta, i det lilla och kontinuerligt. Det är en trosbekännelse i handling som bejakar det goda som all snålblåst till trots också finns nedlagt i varje människa.

May Wikström



Kyrka. Fokus i Jakobstad och Crosspoint i Karleby är möten/gudstjänster där många lekmän axlat ansvar. 5.12.2007 kl. 00:00

Världen. Även om takten minskat något fortsatte nedgången i Svenska kyrkans medlemsantal år 2007. 5.12.2007 kl. 00:00

Människa. Medan många i åldern 20+ bara börjat fundera på vad de vill göra av sina liv har Andreas Forsbäck från Ekenäs kommit längre på vägen. Som 24-åring är han församlingspastor i ortens metodistkyrka, studerar teologi och har hunnit ge ut en bok. 5.12.2007 kl. 00:00

Människa. Hos Rosendals i Pojo inleds julfirandet på lillajul. Pepparkakor, pyssel och julklappar är självklarheter i en familj med fyra små barn. 4.12.2007 kl. 00:00

Kultur. Filmen The Golden Compass som har världspremiär den femte december har väckt upprörda känslor hos en del kristna. Framför allt vissa grupper inom den katolska kyrkan menar att filmen talar för ateism och svartmålar kyrkan och att den mera oskyldiga filmen kan fungera som inkörsport till de öppet ateistiska böckerna. 4.12.2007 kl. 00:00

Kultur. Tom Tiainen gav sig ut på lång pilgrimsvandring. Om sin vandring har han skrivit boken På god väg - en pilgrimsvandring genom Frankrike och Spanien. 4.12.2007 kl. 00:00

Människa. – När man ser bakåt ser man att allt ändå ordnar sig, säger Birgit Nordberg. 3.12.2007 kl. 00:00

Människa. Som om en magnet hade dragit stora och små till kyrkan. Julkonserten med skolbarn i Gamlakarleby kyrka värmde. 3.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Om språkkraven i kyrkoordningen inte skrivs om så att de beaktar att Åland är enspråkigt svenskt kan det bli aktuellt med ett åländskt stift eller till och med en åländsk kyrka. Landshövding Peter Lindbäck uppmanar kyrkomötet att så fort som möjligt rätta till sin ”fadäs” från hösten 2004. 3.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. – Adventstiden är en förberedelsetid inför julen, på samma sätt som fastan är en förberedelsetid inför påsken, säger Eero Sepponen, kyrkoherde i Åbo svenska församling. 2.12.2007 kl. 00:00

Kultur. Svårt att hitta julklappar? Vänd dig med förtroende till svenska Frälsningsarmén som i år har lanserat en julklappsapparat på nätet. 1.12.2007 kl. 00:00

Människa. Julen förbereder Lars-Erik Juslin med lite städning och mycket sång. 1.12.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 49/2007 Frihet och självständighet är två ord som hör ihop så intimt att de för det mesta kan bytas ut utan större problem. 30.11.2007 kl. 00:00

Kultur. Israelisk folkdans är gemenskap, glädje och bön som gjorts synlig. 30.11.2007 kl. 00:00

Kristina Fernström. I samband med de tragiska skolmorden i Jokela var det någon som föreslog att alla skulle tända ett ljus klockan sex på kvällen och ställa det i fönstret. 30.11.2007 kl. 00:00

religionsundervisning. Delvis gemensam religionsundervisning får inledas i Helsingforsskolor i höst. Det beslöt Utbildningsnämndens svenska sektion vid sitt möte förra veckan. 13.6.2016 kl. 15:03

sibbo svenska församling. Enligt planerna ska den nya kyrkan i Söderkulla tas i bruk 2018. 13.6.2016 kl. 15:01

Åsa A Westerlund har valts till viceordförande i kyrkostyrelsens plenum. 9.6.2016 kl. 11:19

stnyland. Det blir ingen ny stor kyrklig samfällighet i Borgånejden. Församlingarna i Askola och Mörskom fattade beslutet att fortsätta som självständiga församlingar, vilket satte punkt för förhandlingarna. 13.6.2016 kl. 15:00

matteus församling. I London fick Matteus församlings ungdomar utforska sin egen tro genom möten med andra kyrkor och religioner. 9.6.2016 kl. 11:33