Jubel eller inte

Johan Sandberg.

När Jaro gör mål på Centralplanen i Jakobstad hörs publikens jubel långa vägar över stan. Man får en bra uppfattning av utgången av matchen utan att man behöver befinna sig ens i närheten av planen. Det går bra att följa med matchen även under ett pågående möte i församlingshemmet, för jublet tränger in genom väggarna.

3.9.2010 kl. 00:00

I församlingshemmet är det ingen som jublar. Där gör vi det som det förväntas av en god kristen, vi sitter tysta, stilla och allvarliga med knäppta händer och åhör predikan. I det mönstret faller också de som vant sig vid att jubla på fotbollsplanen. I församlingen passar det sig inte att stiga upp och jubla. Där finns inget att jubla över … eller är det nånting jag missförstått?

Det borde ju vara tvärtom. Den nåd Gud visar oss borde vara en källa till jubel och glädje som tränger sig ut ur församlingshemmet till fotbollsplanen. Varför högljutt jubla över ett mål som i slutet av säsongen vanligtvis innebär en statisk siffra i en kolumn, då man sitter knäpptyst och nickar (eller nuckar) under predikan som i bästa fall kan ha evighetsvärde?

Var finns plats för passionen i kyrkan? Var kan man ropa ut sin glädje och prisa Gud i kyrkan? Var ges utrymme för den frihet vi har i Kristus?

Ibland ges den friheten under speciella förböns- och lovsångsmöten. Men inte ens där kan man mäta sig med jublet från fotbollsplanen. Även där kan folk känna sig obekväma och uttittade. De som inte förstår sig på att någon ställer sig upp och sträcker upp händerna under lovsången tittar misstänksamt runt omkring sig, medan de som står känner de misstänksamma blickarna i nacken. Men skulle det hela utspela sig under söndagens högmässa skulle samtliga plikttroget stå under lovsången. Då hör det till liturgin och den ifrågasätter vi inte.

Johan Sandberg

Ukrainska Iryna Gorkun-Silén: ”Det hjälper att göra något”

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

Hjälper pengar jakten på herdar? Kanske.

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00