Ska kyrkan avstå från vigselrätten?

Ledare. Jämställdhet mellan olika samlevnadsformer kan skapas bara genom att en könsneutral äktenskapslag skrivs in i nästa regeringsprogram. 5.8.2010 kl. 00:00

Jan Lindström

Kyrkan som är störst i branschen vigselförrättare har knappt kommit igång med diskussionen hur den ska ställa sig till partnerskapet. Dess biskopar har dock på teologiska grunder kommit fram till att äktenskapet är och ska vara något som ingås mellan man och kvinna.

Det är fart under galoscherna. Redan år 2012 ska gaypar och lebiska par kunna vigas till man och hustru i kyrkan?
Man behöver inte vara biskop eller riksdagsman för att inse att den ekvationen inte går ihop. Den är mera ett uttryck för den finländska politiska elitens syn där det alltid finns en och bara en lösning på varje politiskt problem.

Så biskop Eero Huovinen
och riksdagsman Bjarne Kallis problematiserar ekvationen med att på var sitt håll föreslå att kyrkan avsäger sig vigselrätten. Det ger proportion åt frågan. Är det fråga om att åtgärda diskriminering eller ge den finländska folkkyrkan en spark där bak?
Det är inte så många år sedan riksdagen införde ordningen med partnerskap. Par av olika kön ingår äktenskap och par av samma kön ingår partnerskap.

I dag sägs det att partnerskapslagen är diskriminerande för att den inte ger samma rättigheter som äktenskapslagen. Varför då inte ändra på partnerskapslagens bestämmelser om adoption och sociala förmåner och se till att de inte är diskriminerande? Det skulle bland annat ge kyrkan tid att tänka över sin position.
Det här är omöjligt, säger kritikerna. Tolkningsföreträdet i diskrimineringsfrågor tillkommer dem som känner sig diskriminerade. Det ligger i tiden. En inställning som dessvärre låter som om det bara är minoriteter som kan kräva rättigheter.

Biskop Björn Vikström
hör till dem som tar illa vid sig till att kyrkans nuvarande inställning har diskriminerande drag. Men han ställer försiktigt frågan om att ifall regnbågsfolket har rätt i att samlevnadsformerna är legio, varför ska de då nödvändigtvis pressas in i den heteronormativa mall som gällt under årtusenden?
Det finns alltid fler sätt lösa ett problem. De svenska och norska kyrkorna har valt var sin  väg – låt vara att samhället gjort det möjligt genom att skriva lagen på olika sätt.
Frankrike har valt en annorlunda lösningsmodell. Där är det ett anmälningsärende att meddela vem som är ens närstående, alltså den som exempelvis står som arvinge. Ingen vigsel här, staten ska inte behöva ställa upp med festivitas. Att en sådan ”lättrelation” ter sig lockande också för heterosexuella samboende par är en annan sak.

Bland de politiska partierna är det de gröna som starkast gått in för det samkönade äktenskapet. De gröna har sedan flera år tillbaka ett partiprogram som går ut på att marginalisera (den lutherska) kyrkan från dess samhällsposition. När beslutet togs meddelade förra ordföranden Tarja Cronberg att hon inte kommer att driva den saken. Nu är tiden en annan.

Sen finns det också finansministeriets perspektiv. Med en könsneutral äktenskapslag ska alla vigslar ske i magistraten. Det rimmar illa med det gällande effektivitetsprogram som minskar på personalen hos alla myndigheter. Varför ta över en verksamhet som i dagens läge rätt långt betalar sig själv?

Men i Huovinens
och Kallis utspel kan man också läsa in en väckande spark mot den egna folkkyrkan.   
När kyrkan gjordes till begravningsmyndighet år 2004 beaktade riksdagen alla religionsfrihetens regler. Kyrkan kan och får fungera som samhällelig aktör.
Vad kyrkan inte behöver göra är att lägga sig som en dörrmatta och bara ta emot när det gäller relationen till samhället. Också personerna bakom sajten eroakirkosta.fi räknar med en kyrktillhörighet på över 60 procent ännu långt in på 2020-talet.
Det går bra att fungera som en helt normal förhandlingspartner. Till och med att ställa villkor. Kyrkan kan ta emot samhällsuppdrag och avstå från dem men inte glömma att man i första hand är ett religiöst samfund.
Rolf af Hällström



tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26