Jag är ännu en novis i tron

Människa. Marja Einola tar inget för givet, men känner att hon blivit ledd sedan tonåren och att hon är där hon ska vara. 8.7.2010 kl. 00:00

Marina Wiik

Marja Einola är finskspråkig i grunden, men talar en utmärkt svenska. Det var hennes och sambons hemspråk i över 20 år och kunskaperna kom väl till pass i yrkeslivet.

Marja Einola bläddrar entusistiskt i en färggrann, tjock bok. Den handlar om årets upplaga av passionsspelet i tyska Oberammergau. Hon besökte tillställningen för två veckor sedan och är fortfarande eld och lågor över upplevelsen.

– Koristerna och skådespelarna var amatörer från orten, men de var otroligt skickliga. Bredvid mig satt några engelsmän och på andra sidan hade jag ett gäng japaner – och inte en enda mobiltelefon ringde! 

För fem år sedan skulle hon knappast ha kommit sig för att åka och se på ett passionsspel. Dels var hon inte speciellt intresserad av andliga frågor, dels fungerade hon som egenvårdare åt sin sambo Hans Lindskog. Han hade insjuknat i Parkinsons sjukdom år 2002 och krävde tillsyn dygnet runt.

– Det var tuffa tider, men jag ångrar inte en minut. Sjukdomen framskred snabbt och förändrade också hans personlighet. När jag fick honom att skratta eller minnas gamla tider kändes det som en fest.

Några år efter insjuknandet föreslog Hans att de skulle flytta tillbaka till hans hemby Nedervetil, som han lämnat 50 år tidigare. Sommaren 2006 flyttade paret in i en lägenhet i byns centrum Murick. Trots att Einola bott hela sitt liv i Vanda, kändes steget inte stort.

– Jag gillar att bo nära naturen och att ha grundläggande service i närheten. Dessutom är människorna så trevliga här – även de som jag inte känner hälsar och kommer fram för att prata.

I pappas fotspår

När Hans avled i januari 2008 beslöt Marja Einola att stanna kvar i byn.

– Jag är ensambarn till två ensambarn och har inga nära släktingar i livet. Jag tror att jag skulle ha varit mycket mer ensam i Vanda.

Einola växte upp i ett hus i närheten av Dickursby, som på den tiden ännu räknades som landsbygd. Mamman var kontorist och pappan kemist. Han var också en stor naturvän och brukade ta sin dotter och hennes bästa vän på utflykter i närmiljön.

– Vi grillade korv och lärde oss namnen på växter och djur. Jag fick vara barn och leka, men mina föräldrar behandlade mig som en jämlik och gav mig lämpligt med ansvar. 

Den trygga barndomen fick ett abrupt slut när Einolas pappa dog överraskande då hon var 14 år.

 Läs mera i Kyrkpressen 27/2010

Marina Wiik



rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28