De heligas gemenskap

Ledare. Mår tron bäst i den stora folkkyrkogemenskapen eller den intima cellgemenskapen? 8.7.2010 kl. 00:00

Jan Lindström

Den amerikanske radikalpredikanten Eric Voelz har turnerat både i Sverige och i Finland. Hans tes är att kristna borde samlas i smågrupper i hemmen, och att de stora och folktomma kyrkorna med professionella, läs: präster, rentav är ett historiskt misstag. Bara i de små cellerna finns levande tro, menar han.  Predikantkollegan i det lutherska ledet, kyrkoherde Stefan Forsén, poängterar att det ligger något i att vara många i tillbedjan, en dimension som fattas i cellgrupperna.
Det är sant. Samtidigt måste man ju erkänna att besökarna i en alldeles vanlig församling, en alldeles vanlig söndag, i regel inte är överväldigande många.

Biskop Björn Vikström uttryckte på årets missionsfest i Oravais sin oro över att besvikna unga vänder ryggen åt de existerande församlingarna, som de uppfattar som passiva och likgiltiga. I stället skapar de egna sammanhang med ivriga, engagerade kristna. ”Frestelsen är att återskapa den perfekta församlingen redan här på jorden. Men man uppmärksammar sällan att man plockar russinen ur kakan ur flera församlingar: man samlar en engagerad skara, men lämnar ett stort tomrum bakom sig i sin gamla församlingsgemenskap”, konstaterar Vikström.

Alla medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan som bor inom ett och samma område i en kommun ska tillhöra en och samma församling.
Måste det vara så? För ett tiotal år sedan ventilerades de så kallade cityförsamlingarna och möjligheten att fritt få välja församling inom samma stad. Farhågorna för att församlingarna med de häftigaste predikanterna och den bästa musiken skulle dra till sig alla aktiva medlemmar gjorde de kyrkliga beslutsfattarna tveksamma. Därför får kyrkans medlemmar fortfarande finna sig i att byta församling om de flyttar över gatan, och gränsen mellan församlingarna råkar gå just där.
Vad händer då om folk själva får välja?

Här måste kyrkan se sanningen i vitögat: Folk väljer ändå. Det går inte längre att hålla fåren i fållan med teologiska argument. Valen sker på olika grunder både i folkkyrkans inre, aktiva kärna och bland den stora tysta medlemsskaran. Det är bara följdriktigt att de generationer som lärt sig att skräddarsy allt från sin ideologi till sitt tevetittande också väljer en trosgemenskap som passar dem. Russintjuvar eller inte lever de bara konsekvent i individualismens tidevarv. Det kan de inte anklagas för. De mera passiva röstar också, med fötterna. Sedan år 2003 har den evangelisk-lutherska kyrkan årligen förlorat mellan en halv och en procent av sina medlemmar. Utskrivningstrenden talar sitt tydliga språk som syns bäst i en kall sifferserie: 34 952 (2006), 37 879 (2007), 52 203 (2008), 43 650 (2009).

I folkkyrkan finns tanken om den saliga blandningen av människor. Här ska alla rymmas, här ska måttet av tro inte mätas. Här finns ”en plats i en kyrkobänk, som är bara, bara min”. Detta står i bjärt kontrast till smågruppsteologin som i sina värsta avarter kan handla om ett slutet sällskap där osunda drag kan utvecklas under ett odefinierat ledarskap. Att tro på mänsklig samvaro där ledarskap helt och hållet fattas är nämligen naivt. Kyrkoherde Forsén är inne på ett viktigt spår när han funderar över hur det andliga ledarskapet i de lutherska församlingarna ser ut. Det finns fortfarande en djup klyfta mellan lekmän och präster, den som brukar uttryckas i frustrationen över att ”det enda man duger till är att dela ut psalmböcker”. Det här måste tas på allvar.

Vi behöver olikheter för att inte falla in i  andlig elitism, där man ska passa in i vissa mönster för att platsa i gemenskapen. I den allmänneliga blandningen av människor vi inte har valt får vi umgås med folk vi helst hade velat slippa. Det är en ren nåd.
Och det är inte sagt – kanske inte ens troligt – att det finns några enrummare i himlen.
May Wikström



laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08

BRANSCHBYTE. Med Mikaela Strömberg-Schalin som ny stifts­jurist får den finlandssvenska landsbygden rätt så säkert en röst i domkapitlet i Borgå. 14.10.2025 kl. 15:48

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

skam. För Camilla Hellberg blev en teaterföreställning ett sätt att undersöka och förmedla hur skammen efter ett trauma kan se ut. – Jag vill visa hur skammen sipprar in på alla livsområden, men att det finns en väg ut. 14.10.2025 kl. 13:38

Äktenskap. Det finns en koppling mellan sex och bön. Gräset kanske faktiskt är grönare på andra sidan. Det finaste i vårt liv kan vi inte kontrollera. Bland annat så tänker Emma Audas om äktenskapet. 13.10.2025 kl. 13:21

musik. Marcus Granfors magnum opus föddes ur en separation – som landade i ett äktenskap. Han är en rektor från Vasa, men också frontfigur för The Heartbeat Band. Ett band som spridit vackert vemod sedan 2013. 9.10.2025 kl. 11:44

ledarskap. Som direktör vid en marknadsföringsbyrå gick Niklas Anderssons liv på höga varv. Sedan kom coronapandemin. Sedan frågade hans mopedgrabb därhemma om inte de skulle gå på Alphakurs tillsammans. 7.10.2025 kl. 15:58

diakoner. Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand vigde igår nya medarbetare till kyrkans tjänst. 6.10.2025 kl. 11:41

LIVSFÖRVANDLING. Trygve Stålstedt växte upp med en alkoholiserad far. När han var vuxen och fick egen familj blev han själv alkoholist. Nu är han nykter och lever sitt andra liv. – Jag vet att människor kan förvandlas, men förvandling är skrämmande. 2.10.2025 kl. 15:01

BISTÅND. USA och flera stora europeiska länder skär i biståndet. Det leder nu till att KUA får se över hur många man har råd att ha på huvudkontoret i Helsingfors. 2.10.2025 kl. 11:54

laestadianer. Bland finskspråkiga laestadianer finns en oro över den riktning kyrkan tagit. Men någon bredare diskussion om att lämna kyrkan har inte förts. 30.9.2025 kl. 12:20

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00