Uppdrag överlevnad

Människa. Biskop Humphrey Peters vill finnas till för sitt folk mitt i deras tuffa verklighet i Pakistan.
23.6.2010 kl. 00:00

Bianca Holmberg

Humphrey Peters är biskop för de cirka 100 000 medlemmarna av Pakistans protestantiska kyrka i den nordvästra delen av landet.

Det första som syns är korset. Ett stort träkors som står i skarp kontrast till biskop Humphrey Peters i övrigt pakistanska utstyrsel.

– Jag brukar klä mig i pakistanska kläder i stället för i västerländska, för det är mer accepterat. Talibanerna klär sig så här, säger han och visar på sina mörka, luftiga kläder.

Det är en av de saker som Peters och hela resten av den pakistanska kristenheten får kämpa med – att upprätthålla sin identitet som kristna och ändå försöka bli accepterade i ett samhälle där kulturen och den islamska religionen går in i varandra och där 96 procent av befolkningen är muslimer.

– Många kristna blir frustrerade och känner sig som flyktingar i sitt eget land, säger Peters.

Humphrey Peters är den fjärde biskopen i Peshawars stift i nordvästra Pakistan. Han besökte Finland för att delta i både den finska och svenska missionsfesten. I år har det gått femtio år sedan Finska missionssällskapet började sitt arbete i Pakistan.

Fattigaste av fattiga

Humphrey Peters är tredje generationens kristen. Hans farfar konverterade till kristendomen från sikhismen. Peters har vuxit upp i nordvästra Pakistan, i samma område där han nu är biskop för Pakistans protestantiska kyrka (The Church of Pakistan).

– Det var inte svårt att växa upp i en kristen familj. Det religiösa är inte svårt, det är det kulturella för att kulturen och islam hör ihop, säger han.
Peters studerade först vid universitetet i Peshawar, sedan i USA. Sin teologipraktik fick han i Oxford i England. Nu har han arbetat inom kyrkan i 25 år och i mars blev han vald till biskop i Peshawars stift.

Fastän det är i Pakistans protestantiska kyrka han är biskop kommer folk från olika samfund till honom om det blir problem.

– I vår region har vi en väldigt fin relation med de övriga samfunden, katoliker, pingstvänner och andra.
Han medger att det antagligen har med situationen i landet att göra – de kristna lever under press.

– De är inte fattiga. De är de fattigaste bland de fattiga. Som kristen måste man dels kämpa för att kunna försörja sig, dels för att hålla fast vid sin kristna identitet.

I den region där Peters arbetar förekommer inte direkt förföljelse av kristna men i andra delar av landet blir kyrkor attackerade och det händer att de kristnas hem bränns ner. Också Peters vänner har blivit utsatta.

– De fick bra positioner och andra blev avundsjuka. Det är svårt för de muslimska extremisterna att acceptera att andra religioner är på samma nivå som islam, säger Peters.

Enligt Peters är förföljelserna ett uttryck för hat mot västvärlden.

– Extremisterna anser att kristendomen är västvärldens agent i Pakistan. Men den kom ursprungligen från öst! Jesus var från öst, precis som profeten Mohammed. Vi försöker betona att kristendomen är universell, säger Peters.

Peters talar om ”followers of Isa”, Jesu efterföljare. Jesus är en av de största profeterna i islam och det är mer accepterat att vara hans efterföljare än att vara kristen.

Bundna händer

För en tid sedan fick Pakistan sin första minoritetsminister, Shahbaz Bhatti. Har något förändrats sedan han tillträdde?

– Egentligen inte. Det var ett bra initiativ, ministern kämpar hårt och försöker göra allt som står i hans makt. Men det politiska systemet är extremt dåligt för minoriteter, säger Peters.

Läs mera i Kyrkpressen 25-26/2010

Bianca Holmberg



Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

ämbetssyn. Biskoparna ger en skrapa mot seg diskriminering av kvinnor i prästtjänst. 13.4.2018 kl. 13:18

metoo. – Vi sviker vårt uppdrag som kyrka om vi inte är beredda att lyssna till de här obehagliga berättelserna som handlar om maktmissbruk och sexualitet. 13.4.2018 kl. 13:04

upprop. Borgå stifts påskupprop samlade över 800 namn och förs nu vidare på både kyrkligt och politiskt håll. 4.4.2018 kl. 09:45

upprop. Uppropet för en humanare flyktingpolitik har nu samlat långt över 300 namn. Bland undertecknarna finns bland andra Kristina Stenman som är stadsdirektör i Jakobstad och Astrid Thors. Vill man underteckna uppropet går det ännu att göra det via Borgå domkapitels Facebooksida 23.3.2018 kl. 09:12

flyktingar. Migri tar sig makten att döma om konverterade asylsökande är kristna eller inte. De anser att de bättre kan bedöma om en konvertit förändrat sitt liv på basis av ett dagslångt samtal än vi som umgåtts med honom regelbundet under ett helt år. 22.3.2018 kl. 07:07