Knäckfrågan är hur det är möjligt att man med vanliga gymnasiekunskaper klarar av att jobba i månader som läkare.
Själv råkade jag ha några inköp på det lokala apoteket och fick samma svar som alla andra. Trots att man tvingats ringa dagligen och fråga om konstiga recept ringer inga klockor.
Den bättre hälften av vårt hushåll hann till och med vara patient eller borde man säga kund i det här fallet. Första gången en massa prover och andra gången, ja, egentligen ingenting. Men det är ju inget ovanligt efter ett läkarbesök.
Folk lär sällan klaga på dålig vård, däremot nog på dåligt bemötande. Och den som inget vet om vård kan satsa på bemötandet i stället.
Inte heller på laboratoriet ringde några varningsklockor. En sådan här lista på 25 olika prover skriver ingen riktig läkare ut, var beskedet när den bättre hälften senare konsulterade en riktig läkare på hälsovårdscentralen. Som självfallet var en riktig läkare, sådant frågar man ju bara inte.
Inte börjar man med att fråga om du är riktig polis heller om man blir stoppad på landsvägen av en bil med blåljuset på.
På teatern i Esbo går en pjäs som handlar om det här med att det viktigaste i samhället i dag är att uppträda övertygande. Bankirerna som satt hela Island i gungning var knappast särskilt osäkra av sig när de bjöd ut sina högräntekonton.
Var det så att man skulle leva efter övertygelse eller efter hur man blev övertygad?
