En indiankultur går under

Världen.
Tvingas indianerna in till städerna kommer indiankulturen i Colombia att vara död om tjugo år.
12.11.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

John Moreno är jurist. Hans indiannamn är Dianumya.

Den bedömningen gör John Moreno, jurist och ombudsman för indianerna i provinsen Arauca. Han är själv indian och härstammar från ett vattenfolk som gav honom namnet Dianumya.

Som nioåring lämnade han sin hemby och tog sig till målbyn, det vill säga byn med de målade husen, för att lära sig spanska. Nu har han arbetat med mänskorättsfrågor i aderton år.

– För att överleva borde indianerna som körts bort från sina marker få nya reservat att vistas i. Lämnas de tomhänta kommer de så småningom in till städerna. De klarar inte av urbaniseringen utan går under, säger han.

Moreno ser främst tre hot mot indianerna: Våldet och den väpnade konflikten som tvingar dem att fly från sina reservat. Att myndigheterna inte kan grundlagen. Att indianerna saknar egna organisationer som för deras talan.

Morena ser sig själv som ett undantag. Han har lyckats leva i två skilda kulturer.

– När jag rör mig i städerna brukar jag ändå inte presentera mig som doktor, fast jag är det, utan som indianernas talesman. Men när jag besöker hembyn deltar jag i min stams danser. Jag är stolt över min bakgrund.

Den colombianska grundlagen från 1991 noterar för första gången ursprungsbefolkningen i landet. Lagen garanterar indianerna en viss autonomi och rätt till egna reservat. Enligt lagen är staten skyldig att behandla indianflyktingarna annorlunda än övriga flyktingar men i praktiken behandlas de lika.

I provinsen Arauca stöder Finska missionssällskapet via det Lutherska världsförbundet indianernas flyktingsamhällen Parreos och La Esperanza. Samhällena har uppstått de senaste åren då indianflyktingar sökt sig dit undan inbördeskriget i Colombia.

Läs mera om de colombianska indianerna i papperstidningen.


Johan Sandberg



Kyrkpressens chefredaktör May Wikström blir vd för Fontana Media. Hon kommer dessutom att fortsättningsvis sköta uppdraget som chefredaktör för Kyrkpressen. 8.4.2013 kl. 11:12

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten. 31.3.2013 kl. 12:00

Prästhemmens och prästmakens/makans roll har förändrats mycket sedan prästfruarnas förbund bildades. I dag har förbundet bytt namn och många ”prästfruar” är män och prästerna ibland ensamstående. 28.3.2013 kl. 15:00

Styrelsen för Pörkenäs har nekat rollspelsföreningen Eloria att hålla ett lajv på lägergården under påsken. 28.3.2013 kl. 12:00

När journalister rapporterar om kyrkliga frågor leder bristande kunskaper lätt till dålig journalistik. 27.3.2013 kl. 12:45

I trädgården. 31.3.2013 kl. 10:00

Vid graven i trädgården. 29.3.2013 kl. 18:00

I korsets skugga. 29.3.2013 kl. 15:00

På korset. 29.3.2013 kl. 15:00

På vägen till Golgata. 29.3.2013 kl. 12:00

I prokuratorns residens. 29.3.2013 kl. 10:00

På översteprästens gård. 28.3.2013 kl. 23:00

I Getsemane trädgård. 28.3.2013 kl. 21:00

I översteprästens palats. 28.3.2013 kl. 18:00

Påskvandringen Via Crucis involverar över hundra skådespelare. 25.3.2013 kl. 11:02

ungdomar. Linda Wahrman mötte illamående, panikångest och social ångest på sommarens konfirmandläger i Borgå. – Det var som att gå omkring och släcka små bränder hela tiden. 12.10.2021 kl. 08:40

kollekt. I en insändare i förra veckans KP ställdes frågan om det går att betala kollekt på elektronisk väg. Sixten Ekstrand, som är direktör vid Kyrkans svenska central, svarar i veckans KP att de arbetsgrupper som utrett frågan föreslår att församlingarna använder applikationen MobilePay. 12.10.2021 kl. 08:30

diakoner. På diakonvigningen i Borgå domkyrka den 10 oktober utökades Borgå stifts diakoner med fyra nya diakoner. 11.10.2021 kl. 10:09

jomala. För Anders Gabriel Sundström är musik en metafysisk upplevelse. – Jag är en västerländsk romantiker, hemma i kyrkor och katedraler. 8.10.2021 kl. 16:00

kyrkoherde. Efter 27 år som präst på Kungsholmen i Stockholm har Jan Olov Fors landat i Olaus Petri församling i Helsingfors. För honom var teologistudierna
en resa på okänd mark och en port till ett jobb som han älskar.
 – Varje möte är oändligt värdefullt. 8.10.2021 kl. 15:16