Sorgen river gränser

Människa. Prästen Hilkka Olkinuora, som förlorat sin son i plötslig spädbarnsdöd, säger att det ryms mer i ett brustet hjärta. 29.10.2009 kl. 00:00

Linda Karlsson

Olkinuoras son dog i plötslig spädbarnsdöd när han var drygt två månader.
– All död kommer med skuldkänslor och som förälder känner man sig alltid ansvarig för sina barn. Mest anklagade jag ändå Gud. Trots att jag började studera teologi strax efter Villes död, kunde jag inte be ”Fader Vår” till slut. Det stannade alltid vid ”ske din vilja”.

Så det hjälper inte att vara troende?

– Ofta, men inte alltid. Om man faller så faller man högt ifrån. Att vara teolog till yrket och utbildningen är en sak, att vara förälder en annan. Sorgeprocessen åtföljdes av tre frågor.  

– Först frågar man sig varför just vi drabbas, sedan varför det inte kan drabba också oss. Tredje frågan är varför småbarn måste dö över huvud taget. Först blir man bitter och vresig, säger Olkinuora, men småningom upplever man en dag då man inte längre funderar på dödens orsak utan i stället på meningen med livet.

– Vår familj upplevde väldigt starkt att livets mening inte mäts i tid, utan att det är djupet som gäller.

Sorgen river gränser
Enligt Olkinuora gör sorgen människor till medmänniskor. Hon drar sig ändå inför påståendet om att svårigheter skulle ha en förädlande verkan.

– Man förädlas inte, men den empati som finns i en människa frigörs. Det ryms mer i ett brustet hjärta eftersom sorgen river ner många gränser. Familjens sorgeprocess underlättades av att de intuitivt införlivade den i sin vardag.

– Vi nämnde Ville vid namn och lät hans foton och saker stå framme. Även barnen deltog i sorgens olika ritualer och vi såg honom som både död och obducerad. Skolan hade stor förståelse för krisen, vi sörjde inte enbart inom hemmets väggar.

Till sorgearbetet hör också att kunna ta vara på alla solstrålarna i tillvaron – som när ens barn påpekar att ”Hej Mamma, du bakar igen! Och du sjunger när du bakar!”.

– De två barnen som föddes efter Ville var väldigt viktiga, så konkreta! Att förlora ett vuxet barn är väldigt svårt, då man sällan får ny barnaglädje. Barn kan aldrig ersättas av nya, men tillför alltid nytt liv och ny glädje vid sin ankomst.

Läs mera i Kyrkpressen nr 44/2009

Marina Wiik



hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

långfredagen. "Den här våren har vi fått avstå från mycket som vi brukar se som självklart." 7.4.2020 kl. 00:01

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10

utmattning. Två gånger har Sanna Karlsson blivit utmattad, två gånger har hon återvänt till arbetslivet. – Jag har lärt mig att allt inte behöver vara perfekt. Det räcker om det är tillräckligt bra. 26.3.2020 kl. 11:55

livskris. När hon var fem år hittade Mari Koli sin pappa död. Det är egentligen där berättelsen om krig, en utbränd vd och att vandra sig frisk börjar. – Jag hörde en röst som sa: Du måste gå till Santiago de Compostela. 22.11.2023 kl. 13:01

EKENÄS. I tider när kyrkobyggnader blir nattklubbar eller bostäder går Betesdaförsamlingen i Ekenäs mot strömmen. Frikyrkan har köpt och renoverar den mer än 150 år gamla träbyggnaden Ekenäs seminarium. 21.11.2023 kl. 18:19

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10