Då reser sig det vinnande lagets busiga supporters som en man och stämmer upp i ”Den blomstertid”.
Alla i ishallen förstår budskapet. Det förlorande laget har inga matcher kvar och kan börja sitt ”sommarlov”. Då det i finländsk kultur är dags att sjunga sommarpsalmen. Ändå har Isak Kolmodins psalm tvingats gå ända till grundlagsutskottet för att få stöd. Utskottet har slagit fast att sommarpsalmen är så finländsk att den inte bara kan utan också bör sjungas vid skolavslutningar.
Jag följde nyligen med en debatt på en av de österbottniska tidningarnas webbsidor. På sidan tog personalen i ett dagis stryk för att man läste bordsbön med barnen. ”Påtvingar sagor på oskyldiga barn”, gick argumentationen på ett ungefär.
Sagor är inte så helt malplacerade på ett dagis. Dessutom har, visserligen inte grundlagsutskottet utan hela riksdagen, mer eller mindre enigt gått in för att religiös fostran hör till daghemmens målsättningar. Till exempel i form av bordsbön.
Eller på annat lämplig sätt. Det är därför daghemmen har utbildad personal. På ekumeniska rådets mediafrukost förundrade man sig över hur deklarationerna om de mänskliga rättigheterna läses idag.
Föräldrarätten som ger dem rätt att fostra sina barn i sin egen religion och kultur har blivit sin motsats: ”Barn har rätt till en religionsfri uppväxt. Som vuxna kan de sedan välja.”Men intressantast på frukosten var upplysningen om vad terrorattacken den 9 september betytt för de brittiska skolorna. Religionsundervisningen hör nu definitivt skolan till.
För att travestera ett gammalt uttryck om krig och generaler. ”Religion är för farligt att lämnas enbart åt moskéerna.”
