Missionsarbete för mänskliga rättigheter

Världen. Det traditionella missionsarbetet är långt ifrån vardagen inom det Lutherska världsförbundet i Colombia. Att göra folk till Jesu lärjungar, att döpa och lära i kristen tro, hör inte till den vardagliga verkligheten för de anställda. De arbetar hårt för att försvara de mänskliga rättigheterna och att förbättra livsvillkoren för de drygt fyra miljoner internflyktingarna i landet. 20.10.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

Henrik Halvardsson trivs med arbetet på fältet även om han inte är någon traditionell missionär.

Johan Sandberg

Daniel Hernando Rubiano Cruz är ett av de barn i Colombia som fårs stöd genom FMS fadderverksamhet.

I provinserna Arauca och Chocó där världsförbundet verkar får man söka förgäves efter små lutherska församlingar som uppstått i kölvattnet av det arbete som stöds av Finska Missionssällskapet (FMS). Det finns nog en liten luthersk kyrka med cirka 2 500 medlemmar i huvudstaden Bogotá, en kyrka som också stöds av FMS. Inom den kyrkan bedrivs mera traditionellt missionsarbete.

Däremot har den lokala lutherska kyrkan och världsförbundet mycket lite samarbete, trots att bägge arbetar i slummen i Altos de Cazuca i Soacha. Något som världsförbundets chef Silvio Schneider är medveten om och har för avsikt att ändra på.

– Men börjar vi omvända folk ute i provinserna förlorar vi vår trovärdighet, säger Schneider.

Att nittio procent av FMS:s bidrag till världsförbundet är öronmärkta pengar från utrikesministeriet är också en orsak till den låga lutherska profilen i arbetet i provinserna. I år bekostar FMS fyrtio procent av världsförbundets verksamhet i Colombia. De övriga finansiärerna är den svenska kyrkan samt ELCA, den lutherska kyrkan i USA. FMS har för tillfället inga utsända fältarbetare i Colombia. Den enda skandinaven inom världsförbundet i Colombia är svensken Henrik Halvardsson, 36 år, från Torsby i Värmland. Han är utsänd av den svenska kyrkan som också står för hans lön. Halvardsson är ansvarig för information och påverkansarbete.

–  Visst är jag missionär, säger Henrik Halvardsson. Jag är missionär för de mänskliga rättigheterna, för fred och rättvisa. Men jag är ingen missionär i traditionell mening.

Halvardsson kom till Colombia för fyra år sedan. Han började inom den Kristna fredrörelsen, gick över till FN:s flyktingorganisation UNHCR och har nu jobbat inom det Lutherska världsförbundet sedan mars i år.

Sedan 2006 i Colombia

Lutherska värdsförbundet fokuserar bland annat på att arbeta bland flyktingar och offer för konflikter och katastrofer. I Colombia har världsförbundet verkat sedan 2006. I Colombia har man huvudkontor i Bogotá samt representationskontor i städerna Arauca och Quibdo. I praktiken arbetar förbundet genom att stöda olika organisationer och samhällen med kunskap och finanser.

– En stor del av vårt arbete går ut på att informera folk om deras rättigheter, säger Halvardsson. Den colombianska grundlagen hör till de bättre i världen, men problemet är att den inte efterföljs. Myndigheterna känner också dåligt till lagen.

– För många organisationer och deras ledare är vår närvaro av avgörande betydelse för deras fortsatta existens, fortsätter han. Sedan de där främlingarna kom kan vi inte längre röra er, har militären irriterat sagt åt dem. Inga andra internationella organisationer än vi och Röda Korset finns i Arauca och Chocó. Vi var här före Röda korset.

Kallas lutheranerna

På fältet kallas de lutheranerna. Men vad det betyder att vara lutheran vet de kanske inte alla gånger så noga.

– Jag har lärt mej vartefter med jobbet, säger Halvardsson. Jag har inte tidigare arbetat inom kyrkan. Men jag har alltid gillat kyrkans arbete på lokal nivå. Jag har samma värderingar som kyrkan i frågan om lika rättigheter för alla.

Vilken är din relation till Jesus?

– Jag tror på Gud. Jesus var den första försvararen av de mänskliga rättigheterna. Jag har en personlig tro.

Guds ord till folket

Hur det är att vara lutheran i ett katolskt land vet däremot sextonåriga Daniel Hernando Rubiano Cruz. Han har vuxit upp inom den lutherska kyrkan och går regelbundet i kyrkan Solo Porfé (”Endast av tron”).

– Det som jag tycker om i den lutherska kyrkan är att Guds ord närmar sig folket såsom den katolska mässan inte gör. Ingen kyrka är bättre än den andra och alla är skyldiga att hjälpa varandra, säger han.

De flesta katoliker vet inte vad den lutherska kyrkan står för.

–  De blir överraskade när jag berättar att jag respekterar jungfru Maria, men jag tillber henne inte, säger Daniel.

Fadderverksamhet

På grund av en ärftlig skolios har studerandet blivit Daniels främsta fritidsintresse. Han är en av de 127 fadderbarn i Colombia som genom Finska missionssällskapet får ett månatligt ekonomiskt stöd av en fadder i Finland. Trots att Daniel inte vet vem hans fadder är skriver han regelbundet brev till faddern. Redan i år har han skrivit tre brev.

– Finland har också en svår histora med vinterkriget och hotet utifrån, säger Daniel. Det påminner om vår historia. Det enda sättet att få slut på kriget i Colombia är att vi lär oss tolerera varandra och att de sociala klyftorna minskar.

Det är inte lätt att vara ung i dagens Colombia. Daniel har förlorat kontakten till flera av sina barndomsvänner då de börjat använda marijuana eller kokain.

– Drogerna erbjuder en flyktväg ur våldet och tröstlösheten, analyserar han. Drogerna tar också bort hungerkänslan.

För två veckor sedan deltog Daniel i studentskrivningarna. Nu hoppas han få studera psykologi eller antropologi vid universitetet.

– Det är svårt att komma in vid universitetet. Men bara jag förbereder mig bra ska det nog gå vägen.

Johan Sandberg



UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45