Ett nygammalt krav

Ledare. Om kyrkan vill vara Kristi kyrka måste den enligt Kari Sadinmaa radikalt politiseras. 9.7.2009 kl. 00:00

Jan Lindström


Biskoparna måste kraftigare ta ställning i samhällspolitiska frågor och i gudstjänsten bör den samhälleliga verkligheten stå i centrum. Det måste bli ett slut på psykosvammel och andligt mambojambo.
Kari Sadinmaa är präst och dramatiker och har aktivt deltagit i debatter om och kring girighet i olika former. Han har bland annat skrivit ett skådespel/hörspel kring temat.

Den kyrka som Sadinmaa har valt att tjäna ser han som en inskränkt och sniken ”casinokyrka” och en del av den maktapparat som förtrycker de svaga och utsatta.
Den kyrkan beskrev han i Helsingin Sanomat (19/6). I ett kommenterande inlägg skrev en annan präst i vår kyrka, teologie doktor och Laune församlings kyrkoherde Riitta Särkiö, en kommentar. Den var rubricerad: Jag känner inte igen Sadinmaas kyrka.
Som vi vet kan man se på och uppleva evangelisk-lutherska kyrkan i Finland så olika.

För dem som har ett lite längre tidsperspektiv känns de tankar som pastor Sadinmaa gör sig till tolk för bekanta. Och visst. De framfördes för 40 år sedan av dåtidens kyrkliga radikalprofet nummer ett Terho Pursiainen. Det bland annat i pamfletten ”Uusin testamentti” (Det nyaste testamentet), som publicerades år 1969.
Så här skrev Pursiainen: ”Den kyrka som utan bitande samhällskritik ägnar sig åt att binda om de sår som ett obarmhärtigt samliv förorsakat, har blivit tjänare åt denna världsålders furste.”
Helt följdriktigt efterlyste Pursiainen en kyrka som står i öppen och aktiv konflikt med ett omänskligt samhälle och ett slut på fromma andaktstal.

Självfallet är det inte endast de två nämnda herrarna som med 40 års mellanrum framfört kravet på en samhällspolitiskt radikal kyrka. Tvärtom. Genom historien har det kristna budskapets politiska dimension och det socialas plats och utrymme i det diskuterats.
Vissa tider och i vissa delar av kristenheten har den sociala dimensionen i kyrkan också betonats till den grad den kristna tron krympts ner till enbart ett socialt evangelium. Frälsningen i Jesus Kristus och evighetsdimensionen har marginaliserats eller tappats bort.

Det är här problemet i Kari Sadinmaas nygamla krav på en samhällspolitiskt radikal kyrka finns.
Då han kräver att den samhälleliga verkligheten ska stå i centrum i gudstjänstlivet, framför han ett krav som en kristen kyrka varken kan eller bör acceptera. I centrum för gudstjänstlivet i den kristna kyrkan står Kristus och frälsningen i honom. Utan den prioriteringen är evangeliet inte längre något evangelium och korset har fråntagits sin kraft.

Med detta absolut inte sagt att den sociala dimensionen är något som den kristna kyrkan kan glömma. Inte alls. Men den sociala dimensionen leder inte till frälsning och evigt liv. Det gör tron på Jesus Kristus och enligt kyrkans bekännelse kommer den tron genom förkunnelsen av Guds ord.
Vår kyrka tror, lär och bekänner att i synnerhet de som – för att citera bekännelseskrifterna – ”är pånyttfödda och förnyade genom den helige Ande är pliktiga att göra goda gärningar”. Inte för att bli frälsta utan för att det är Guds vilja. Det sociala ansvaret accentueras alltså som en följd av tron.
Vi älskar för att Gud först har älskat oss.

Kommer vi inte ihåg detta är faran överhängande antingen för att kyrkan blir en (social)politisk aktör bland många andra, eller en aktör vars budskap saknar trovärdighet då ord och handling inte talar samma språk.
Stig Kankkonen



kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06