Rösträtt i kyrkoherdeval

Ledare. Ett kyrkoherdeval är en omständig process som drar ut på tiden i månader och i värsta fall år innan alla procedurer och besvärstider är över.
5.2.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Processen känns påfrestande både för de sökande och för de berörda församlingarna. Den måste förkortas.

Ett annat dilemma med valen är att de flesta som skulle få rösta inte gör det. Särskilt inte i större städer, medan intresset att välja sin herde ökar ju längre norrut i landet man kommer.

Uleåborgs stift har de bästa siffrorna i nutida kyrkoherdeval. Där var röstningsprocenten i medeltal 25,38 procent under val som avgjordes åren 2004–2006, i ett av valen var röstningsprocenten 54,5 procent. Borgå stift är nästbäst med ett medeltal på 24,44 procent, medan endast 7,2 procent röstade i Helsingfors stift.

Kyrkoherdarnas uppdrag har märkbart förändrats. Det andliga arbetet får allt mindre plats medan chefsrollen växer. För trettio år sedan klarade en kyrkoherde av förvaltningen på trettio procent av sin arbetstid, i dag tar den hälften. En kyrkoherde som arbetat i samma församling i tjugo år uttryckte det så att han inte längre har samma arbete.

Den utdragna valproceduren, folks ringa intresse att rösta i kyrkoherdeval, och att kyrkoherdens arbete förändrats så mycket, är några av orsakerna till att kyrkomötet år 2007 bad kyrkostyrelsen utarbeta en ändring av valsättet från folkval till indirekta val efter samma modell som redan praktiseras i kaplansvalen. Utredningen är nu klar och kommer upp till behandling i vårens kyrkomöte.

I det nya systemet skulle provpredikningarna slopas, domkapitlet skulle enbart ge utlåtande om kompetensen, och på så sätt skulle besvärsrätt finnas endast efter själva valet.

Bland fördelarna räknas att det skulle ge förtroendevalda mer råg i ryggen och på så vis öka kyrkovalens betydelse. Ett indirekt val blir även billigare, nuvarande system kostar mellan  2 500-28 000 euro.

Men ett kyrkoherdeval i kyrkofullmäktige eller kyrkoråd ger inte samma chans till publicitet om församlingen och dess verksamhet som vi nu har.

Efter några månader vet vi hur kyrkomötet vill gå vidare. Det är inte sagt att beställningsarbetet längre smakar. För två år sedan var det inte lika många som skrev ut sig ur kyrkan som i dag. Nu är det inte läge att minska medlemmarnas möjligheter att påverka. Detta är inte den reform som kyrkan behöver mest just nu.

Kyrklig rösträtt är viktig för varje enskild medlem som utnyttjar den. Procenter säger inte allt.

Kerstin Haldin-Rönn

 

Ledarstick: 

Kyrkans informationsmiss

Efter kyrkostyrelsens senaste möte gick kyrkans egen informationscentral ut bland annat med uppgifterna att ”kyrkostyrelsen föreslår för kyrkomötet att kyrkoherdevalet blir ett indirekt val” och att ”plenum röstade i frågan och godkände förslaget med rösterna 8-4”.

I själva verket var det så, att kyrkostyrelsen pliktskyldigt levererade den vara som kyrkomötet 2007 hade beställt. Av allt att döma dessutom med långa tänder.Hade beställningen varit ett betänkande gällande kyrkoherdeval med två eller tre alternativ hade kyrkostyrelsen levererat ett sådant.

I det aktuella fallet kan kyrkostyrelsen alltså ses som en varuproducent och som sådan har den levererat en fullgod vara. Däremot har kyrkostyrelsen inte tagit ställning till huruvida varan är lämplig för det avsedda ändamålet eller inte. Det är en fråga för beställaren, kyrkomötet.

Vad omröstningen beträffar gällde den inte förslaget utan huruvida kyrkostyrelsen ska återremittera frågan till beredaren för ny beredning. Majoriteten svarade nej med motiveringen att förslaget var exakt det som beställningen hade gällt. Punkt och slut.
Den sammanlagda bild som allmänheten får på grund av de två grava missarna i informationen är följaktligen helt felaktig både i sak och i form. Detta dessutom i en fråga som i hög grad påverkar den allmänna inställningen till och uppfattningen om kyrkan.

Informationsmissar av detta slag har kyrkan inte råd med.

Stig Kankkonen
 

Kerstin Haldin-Rönn



SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37