Barbro Stenfors plats är sängen, dag och natt.Hon bor i Västerhankmo i Korsholm. Jag knackar på en dag och frågar om jag får komma och försöka förstå hur hon har det.
– J-o, säger hon och ögonen fortsätter att tala då hon själv tar paus. Det finns en lite förvånad glad glimt i dem.
Redan vid fyra års ålder hade hon små kramper kvällstid. Men läkarna som såg den soligt glada flickan på sina mottagningar verkade tro att det bara var en överbeskyddande mamma som var i farten.
– Men den sextonde juni 1977 kom den första stora krampen, säger mamma Hellen. Då var hon elva år. Hon konstaterades ha en svår form av epilepsi som bryter ner hela kroppen. Talet försämrades, likaså balansen. Det har gått stegvis.
Läs hela reportaget i Kp 35/2008.
