– Tv:n har ersatt biktstolen. Där kan folk erkänna sina tillkortakommanden inför miljoner. Och där får de sin tröstande avlösning: att alla gjort likadant nångång.
Han menar att den människobild som serveras i media är att människan i allt väsentligt är identisk med sina behov. Annonsbilderna är dagens helgonbilder – och de uppställer stränga fasteregler.
– Och makten tillhör dem som kontrollerar media. De bestämmer vilka frågor som behandlas. Politiker och journalister bildar koalitioner av problemformulering och problemlösning.
Hans grovt subjektiva karikatyr är att journalisterna i dag är vad de professionella vältalarna var under antiken. Men idealen har bleknat och ersatts med ett moraliskt tomrum.
Hunger och törst
Och vilken är kyrkan plats i ett mediesamhälle?
– Tröst i svåra stunder och vackra konserter. Och nåde den som vill röra kyrkobyggnaden.
Samtidigt är det inte längre skamligt att intressera sig för andlighet, men fromheten är privat. Man föredrar att finna Gud i naturen framom att göra det i högmässan.
– Ändå bör vi ta hungern och törsten på allvar. Människan är en bristvarelse som längtar efter mening och sanning.
Men eftersom kyrkan har förlorat privilegiet att formulera problemen och påverka opinionen krävs ödmjukhet.
– Kyrkan ska inte låtsas ha svar på alla frågor. Påven Paulus VI sa att människor inte längre lyssnar på auktoriteter, utan på den som har erfarenhet.
Läs mera i Kp 16/2008.
