Döden i livet

Ledare. Maja fick inte flytta till Stormskäret med sin Janne förrän hon hade lärt sig hur man följer en människa till dödens port och hur man tar hand om den döda. 16.4.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Den beredskapen har vi inte lika självklart längre. Den är på gott och ont överförd till personal på sjukhus, bäddavdelningar, begravningsbyråer och församlingar.

Våra församlingar har god beredskap att möta sörjande, att ordna samtal, leda andakter och jordfästa. Det är något av det som församlingarna är allra bäst på.
På begravningsbyråerna möter man sina kunder med respekt och ryggar inte tillbaka för våra döda. Deras service har med åren utvecklats så att de kan ta hand om allt som gäller begravningen, från att ringa prästen till att ordna med gravsten.

Har vi gett ifrån oss för mycket? Vi betalar också för sådant vi skulle må bra av att göra själva. Sorgen är tyngst i sysslolöshet. Att då köpa de tjänster man själv kunde uträtta är onödigt.

Utan all den kunskap som var självklar för tidigare generationer är det inte så lätt att hitta sin roll. Om man inte konkret möter döden förrän man sitter vid åldrande föräldrars dödsbädd och står vid deras grav så är man ganska handfallen. Efteråt tänker man på allt det man kunde ha gjort, men inte förstod att göra.

På bäddavdelningar och sjukhus makar man gärna rum för anhöriga då döden närmar sig. Personalen finns i bakgrunden men anhöriga får vara part i målet och ordna de sista dagarna och timmarna som de vill.
Först efteråt kan man tänka, ”varför skulle andra göra det jag själv hade kunnat uträtta”. Tvätta den döda, klä henne och lägga henne i kistan. Med mjuka, om än ovana händer, göra de sista tjänsterna. Men då ingen frågar så kan man missa chansen. Särskilt när en nära anhörig länge vårdats av yrkesfolk kan det kännas viktigt att som son eller dotter få göra detta. Liksom andra konkreta uppgifter inför begravningen.

Vi skyggar inför döden. Tanken att se en död människa kan skrämma. Det har nästan blivit ett ordspråk i vår tid att vi vill minnas våra kära som de var medan de levde, friska och starka.
Men här finns inga motsatser. Att vi är med då våra kära dör, eller att vi får se dem i kistan, förtar inte alla andra minnen som under kommande dagar och år kommer att följa oss. Henrik Weckströms iakttagelse som sjukhussjälavårdare i förra veckans nummer av Kyrkpressen visar att allt fler under senare år vill ta del av sina anhörigas sista tid och också konkret ta avsked av den avlidna.

Idag ser barn människor dö förskräckliga dödar i hundratal på filmer och i sina datorer. Det om något ger snedvridna bilder av döden. Ändå förväntas de klara av det gång efter gång. Medan de skyddas från den verkliga döden.
Bättre än att fråga våra barn om de vill komma med och ta avsked av en döende nära släkting är att räcka dem handen och säga: ”Nu går vi för att ta avsked av mormor.”

Stormskärs Maja behövde sin kunskap. Inte mildrade den hennes sorg när det obarmhärtiga havet tog hennes kära. Men hon visste livets villkor och hon hade en tro som bar. Också idag är det tryggt att få överlämna de sista ritualerna kring våra avlidna i församlingens händer. Graven är mörk och saknaden stor. Men i kyrkan möter vi människor som bärs av en tro på uppståndelse.

Kerstin Haldin-Rönn



kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46