Detta gäller kanske också just tiden. För den är ett av de mysterier som fascinerar mig mer och mer.
Som barn och ung var tiden något helt annat än den är i dag. Då var den lång och nu är den kort. Dessutom förefaller den krympa från år till år. Riktigt när tiden började krympa vet jag inte och det är en del av mysteriet. En dag vara den bara kortare än tidigare och i dag är avståndet mellan måndag och lördag lika långt som det tidigare var mellan måndag och onsdag. Månaderna, årstiderna och åren har naturligtvis påverkats, vilket gjort att också de blivit kortare och kortare.
Nu har jag redan kommit upp i den åldern att till och med decennierna har blivit korta.
Sitter man framför en dator och väntar på att ett program skall starta eller ett foto skickas blir tidsbegreppet ett helt annat. Då blir sekunderna långa som sju fattigår och är man tvungen att vänta kanske en hel minut känns det som en evighet och som om hela livet skulle gå åt till att vänta, vänta och vänta.
Allmänt sett krymper i alla fall tiden. Men finns det situationer då den fortfarande kan kännas lång. Också om man inte sitter vid sin dator. Som till exempel om man har en liten digital ficktelevision på service. Och det har jag. På service har den varit i snart ett par månader trots löfte om att det tar ett par veckor. Max. Det kallar jag dålig serviceservice.
Tack för att jag fick dela med mig av min irritation över detta.
