Poesin vidgar vårt andliga medvetande

Kultur. Måste man bege sig till Esse för att möta Gud? Den frågan fick litteraturvetaren Roger Holmström ställa sig när han på ett lyrikseminarium i Helsingfors häromveckan tolkade Hans Fors dikt ”Om guds närvaro i Esse”, som ingår i den nya antologin Att byta hjärta i ett snöglopp. Tvivel och tillit i finlandssvensk dikt. 14.12.2007 kl. 00:00

Måste man bege sig till Esse för att möta Gud? Den frågan fick litteraturvetaren Roger Holmström ställa sig när han på ett lyrikseminarium i Helsingfors häromveckan tolkade Hans Fors dikt ”Om guds närvaro i Esse”, som ingår i den nya antologin Att byta hjärta i ett snöglopp. Tvivel och tillit i finlandssvensk dikt.

 
 

Hos Fors förefaller det nämligen som om Gud inte var allestädes närvarande, utan som om han fanns alldeles speciellt i Esse: ”han har en gul kyrka där”. Holmström ställde Fors idylliska barndomstro i kontrast till Per-Hakon Påwals mer pessimistiska syn på skyddsänglar och konstaterade att det inte finns något entydigt svar på frågan om det finns änglar i Esse. Poeter svarar olika på frågan. I poesin blir religionen ett pågående samtal som vidgar gränserna för vårt andliga medvetande, menade Holmström.

– Den nya antologin visar på olika individuella sätt att närma sig tron och blir på så sätt ett uttryck för en särartsandlighet, sade han.
Lyrikseminariet hade uttryckligen inspirerats av Fontana Medias antologi, som har redigerats av Carina Nynäs. Det är en bok på 300 sidor med dikter av 106 finlandssvenska lyriker från början av 1900-talet fram till i dag. Under seminariet konstaterades att här finns flera författarnamn som man inte väntar sig att stöta på i en bok av detta slag. Föreläsarna hänvisade också flera gånger till Nynäs digra essä, ”Ordets mysterium och språkets sprickor”, som finns i slutet av verket.

Dikterna i antologin väckte hos föreläsarna olika tankar om den andliga poesin som uttrycksform och dess förmåga att ”borra djupt i existentiella frågor” (Holmström), ”söka det som öppnar och bryter upp givna betydelser” (Peter Nynäs) och ”nå fram till dem för vilka teologin traditionellt har varit ett för snävt begrepp” (Agneta sPleijel).

Den plats där vi ryms

Författaren Agneta Pleijel från Sverige beskrev i sitt anförande ”Jag frågar: vad skall vi kalla den plats där vi ryms?” hur hennes personliga förhållande till teologin har utvecklats genom åren. Hon växte upp i ett ”fullständigt sekulärt” akademiskt hem och levde ett ”okyrkligt” liv fram till 1980-talet. Hon hade visserligen känt en andlig hunger men känt sig utesluten från kyrkan. Hon upplevde att hon inte kunde räkna sig till de utvaldas skara, vilket ledde till en kramp.

– Den krampen löstes då några av mina vänner förklarade för mig att religion inte är en trosfråga utan den dimension där livets mest brännande frågor får sitt uttryck. Då började uteslutningskänslan ge vika och teologin blev intressant, berättade hon.

– Till min egen överraskning vågade jag då debutera som poet.

Den snäva gudsbilden vidgades och hon kunde börja betrakta tron som ”den plats där vi ryms”.

– Vad vi skall kalla den platsen vet jag inte, men vi kan säga mer om den platsen, och den nya antologin ringar in den.

– I antologin ses tron genialt nog som en syster till tvivlet, och det ger mig en känsla av frid att läsa den, förklarade Pleijel för det 60-tal åhörare som hade samlats.

Tron som något att vila i

Professor Tage Kurtén gav en religionsfilosofisk syn på trosbegreppet och skiljde på tron som försanthållande och tron som tillit. Om man ser tron som ett försanthållande, kan tron behärskas med förnuftet och olika argumenteringar, medan tron som tillit är en hållning som utgår från att man lever i en trosrelation. I det senare fallet blir tron något att vila i och något som inte kan kontrolleras med förnuftet.

– I vår senmoderna tid lever religionen på sina egna premisser, sade Kurtén. Den är inte given utan man frågar sig vad den är. Också det religiösa språket kan förstås bara i sitt sammanhang. Människan är delaktig i sin egen tillvaro och har en egen relation till sin verklighet.

Professor Susan Sundback gav sociologiska perspektiv på finlandssvensk religiositet och religionsvetaren Peter Nynäs reflekterade över den andliga poesin under rubriken ”Att hitta en utblick i det inre”.

Lyrikseminariet hade arrangerats av Fontana Media, Församlingsförbundet och Kyrkans central för det svenska arbetet.

Catarina Östman



orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50