I väntan på talkokrafter flagnar målfärgen på Förbundet Kyrkans Ungdoms kanslihus i Nykarleby. Men inne i huset har renoveringen verkställts. Nyanställd i den gamla väckelserörelsen är teologen Fredrik Kass.
| – Vi måste våga fråga vilken verksamhet som är nödvändig, annars håller vi på med sådant som bara tröttar ut, säger Fredrik Kass. |
Det mesta inom Kyrkans Ungdom bygger på frivilliga krafter.
– Det tror jag att man också mer och mer inom kyrkan måste ta vara på. Helt enkelt ge mer ansvar åt vanliga församlingsbor. Präster och anställda kan inte göra allt.
Fast hur skall folk som har egna krävande jobb orka med det?
– Jag tror nog om det går om det sker på bred front så att alla hjälps åt. Om folk hittar den uppgift de vill ha blir det lättare både för individer och församlingen. Men är man på fel plats blir det tungt. Vi måste också våga fråga vilken verksamhet som är nödvändig, håller vi på med sådant som bara tröttar ut? Stresskulturen är en utmaning för en organisation som är så beroende av frivilliga. Vi måste vara lyhörda för hur folk mår.
Kyrkans Ungdom har både unga och gamla medlemmar. Fredrik Kass är glad över att redan ha fått kontakter med hela åldersskalan.
– I andligt arbete är behoven stora. Det gäller att inte tro att man är oumbärlig. Jag hoppas att jag inser mina begränsningar och inte tar på mig en för stor arbetsbörda. Och att jag hittar tid för det personliga andaktslivet. Gud får inte bara bli något som hör till jobbet.
Läs mera i Kp 38/2007.
