Fel försumma Guds ord

Ledare. Ledare 36/2007 Ganska i början av Apostlagärningarna berättas om hur vissa praktiska saker i den första församlingen krävde så mycket tid och energi att det inverkade negativt på bönen och förkunnelsen. 4.9.2007 kl. 00:00


Ganska i början av Apostlagärningarna berättas om hur vissa praktiska saker i den första församlingen krävde så mycket tid och energi att det inverkade negativt på bönen och förkunnelsen.Svaret på den utmaningen var enkel: arbetsfördelning. Sju män ”med gott anseende och fyllda av ande och vishet” valdes att ta hand om de praktiska uppgifterna så att andra helt och hållet kunde ägna sig åt bön och ordets tjänst. Alla sägs ha gillat den lösningen.


Illustration: Jan Lindström

Med glimten i ögat kan man som en randanmärkning konstatera att vi i dag i vår evangelisk-lutherska kyrka knappast kan komma på organisatoriska lösningar som alla skulle gilla. Sådana tider är sedan länge förbi.
Men allvarligt talat. Det finns en hel del att lära av Apostlagärningarnas korta berättelse från tiden för den första ”församlingsorganisationsreformen”.

Reformen gjordes med motiveringen att det är fel att försumma Guds ord. Reformen blev nödvändig eftersom det primära i församlingen hotades naggas i kanterna av sekundära saker.
Samtidigt är det skäl att notera att också de sekundära uppgifterna, stödfunktionerna om man så vill, sågs som nödvändiga. De måste bara ordnas på ett förnuftigt sätt med tanke på den centrala uppgiften och också de måste skötas av personer ”med gott anseende och fyllda av ande och vishet”.

Den prioritering som här görs borde vara helt klar. Det viktigaste är den andliga verksamheten: bönen, ordets förkunnelse och sakramentsförvaltningen. Strukturerna skall formas och finnas till för att stöda primärfunktionen.
Det finns alltid en fara att en organisation, vilken som helst, börjar betona strukturerna så mycket att innehållet försvinner. Organisationen finns till för organisationens skull.
Men det finns också en motsatt fara, nämligen att strukturerna undervärderas och negligeras så att arbetet blir ineffektivt och kaotiskt.

När det gäller dagens situation är utmaningen att skapa strukturer som optimerar förutsättningarna för dem som skall ägna sig åt bön och ordets tjänst att göra det fullt ut. Med andra ord: hur skall arbetet organiseras så att Guds ord är utgångspunkten och målet för allt och alla?
För oss i Borgå stift tillkommer en viktig fråga: hur skall detta på bästa sätt ske på svenska?
Sedan till detta att de som sköter stödfunktionerna skall ha gott anseende och vara fyllda av ande och vishet.
Också till denna del är Apostlagärningarna brännande aktuell i kyrkan i dag. Rekryteringen till den kyrkliga organisationen blir allt svårare och därmed kan det bli en allt större frestelse att pruta på ”specialkrav” som till exempel just de som nämnts.

Det kan resultera i att stödfunktionerna i den kyrkliga organisationen sköts av personer som kanske till och med är främmande för kyrkan som en trosgemenskap och för den kristna, andliga verkligheten. Som experter på ekonomi, fastighetsskötsel, bokföring, information och så vidare klarar de säkert formellt sina uppgifter i vilken organisation eller vilket företag som helst. Också i kyrkan.
Men då stödfunktionerna i allt högre grad har betydelse för förutsättningarna att sköta den andliga verksamheten kan det visa sig ödesdigert om kyrkan i allt för hög grad tonar ner detta med ande och vishet.

Ytterligare en viktig fråga i raden av viktiga frågor blir därmed följande: vilken beredskap och vilken vilja har kyrkan och församlingarna att aktivt och målmedvetet utbilda personer för uppgifter inom kyrkan? Konkret kan det vara fråga om att ge en ekonom, en arkitekt eller en informatör teologiska grundkunskaper. Eller tvärtom, att ge en teolog färdigheter att handskas också med till exempel ekonomiska och personalpolitiska frågor.

Eller är det kanske så att beslutsfattare inom kyrkan i allt högre grad börjar se kyrkan som en sociologisk gemenskap som vilken annan gemenskap som helst i stället för att på alla sätt och i alla sammanhang betona kyrkan som en trosgemenskap?

Stig Kankkonen



jordanien. "Det känns fint och unikt att få assistera vid vigningen då kyrkorna i Mellanöstern får sin första präst som är kvinna." Det säger biskop Jari Jolkkonen. 18.1.2023 kl. 15:30

SPARMÅL. Johannes församling måste spara. Igår kväll hamnade de lokaler församlingen ska använda i framtiden på det nya församlingsrådets bord. – Nu är allt helt öppet, säger kyrkoherden. 17.1.2023 kl. 16:30

KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

julfirande. Olyckligtvis har siffrorna i telefonnumret där du kan anmäla dig till julaftonens firande kastats om i papperstidningen. Här hittar du rätt nummer: 050 568 65 98. 16.12.2024 kl. 12:07

BAGERI. I Ytteresse finns ingen historisk anknytning till Jeriko. Men på Jeriko Gård har man funnit en koppling till namnet. 14.12.2024 kl. 20:25

HEDERSTITEL. Biskop Bo-Göran Åstrand utnämnde den 12 december tre nya prostar. De är ledande sjukhusprästen i Karleby kyrkliga samfällighet Anne Peltomaa, ledande sakkunnig inom kommunikation vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Lucas Snellman och militärpastorn vid Nylands brigad Markus Weckström. 13.12.2024 kl. 15:18

musik. Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit. 12.12.2024 kl. 10:00

Personligt. En gång var Yvonne Mattsson en kuvad tonåring i Borgå, en som inte hade en enda vän i skolan. Karismatiska församlingssammanhang blev hennes räddning – och sedan hennes skräck. – Det är lätt att vara svartvit, du följer bara reglerna. Men när du bryter mot dem är du utanför. Idag tänker jag att jag har ansvar för mitt eget liv och att det varit rikt och bra. 12.12.2024 kl. 14:14