Möte med Lars Huldén

Människa. Vägen bär till Nörråkers i Monå by, gamla Munsala socken, utanför Nykarleby. Till de tre ståtliga gårdarna på krönet vid åkrarna och ängarna och som är mer hemma än någon annanstans för Lars Huldén, filologen och diktaren. 15.8.2007 kl. 00:00

Vägen bär till Nörråkers i Monå by, gamla Munsala socken, utanför Nykarleby. Till de tre ståtliga gårdarna på krönet vid åkrarna och ängarna och som är mer hemma än någon annanstans för Lars Huldén, filologen och diktaren.

Vi slår oss ner på varsin ända av köksbordet. Lars Huldén är precis hemkommen från kammarmusikfestivalen i Kuhmo där han läst dikter tillsammans med kollegan Pentti Saaritsa (som förtjänstfullt översatt flera av Huldéns verk). Lars Huldén flög visserligen via Helsingfors på vägen hem, men tog sig inte in till stan och bostaden på Sanitärgatan. Nörråkers är mer än ett sommarviste, på gården i hembyn bor Lars Huldén från påsk till jul.

– Helst dock inte allena. Jag är lite mörkrädd av mig. Både för okända främlingar men också för övernaturliga ting. Säger han. Gravallvarligt. Så jag tror honom.

Läs reportaget om Lars Huldén i sin helhet i Kp 33/2007.

Susanne Palm-Wahlstedt

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00