Min babusjka

Kerstin Haldin-Rönn. Jag har en gammal babusjka. En gång hade jag för avsikt att skaffa en ny. Men när jag i Moskva såg priset och de glänsande färgerna ville jag inte byta. Jag var nöjd med min gamla. 28.4.2007 kl. 00:00

Jag har en gammal babusjka. En gång hade jag för avsikt att skaffa en ny. Men när jag i Moskva såg priset och de glänsande färgerna ville jag inte byta. Jag var nöjd med min gamla.

Senast kom den fram ur leksakslådan då lilla kurdiska Alan kom på besök. Han plockade ut docka efter docka i snabb takt tills han kom till den minsta lilla som inte mer gick att öppna. Då vände han sig mot annat. En treåring har så mycket att upptäcka.

Jag tycker om min babusjka. Och kom att tänka på den då jag orienterar mig i den kyrkliga debatten som tar på både humör och tro. ”Herre, var är du i allt det här?”

Jag tog fram babusjkan. Om den är en bild av kyrkan så skalar jag genast bort det första skalet, byråkratin. Visst måste det finnas ett visst mått av ordning, men det hör inte till min lott. Nästa docka, som haft skydd, är klarröd i färgen. Intensiteten får mig att tro att jag nu kommit till maktkamp och lärostrider. De är inte heller mitt bord. Jag vill inte ligga vaken fler nätter för den sakens skull.  Jag lyfter dem åt sidan. Av nästa docka finns bara hälften kvar. Som en tom skål. Som en symbol för alla som längtar efter Gud, för alla vars tro vacklar. Men en tom skål kan fyllas. Den vill jag behålla.

Nästa docka är bara fem centimeter hög. För mig en symbol för den lilla gruppen i kyrkan. Människor som delar något av sina liv tillsammans, ber för varandra och för allt som möter. Det vill jag inte leva utan.
Nu har jag kommit fram till den sista lilla dockan som är gjord i ett stycke. Den är mest skamfilad, smutsig. Som ett litet övergivet barn.

”Så skyddslös kom du till oss Herre. Och vi byggde dig i bästa välmening en kyrka.”

Jag gråter då jag plockar ihop babusjkan igen. Den hör ihop, liksom kyrkan. Allt eller intet.

Kerstin Haldin-Rönn



STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43