En elektronisk stegmätare kanske? Eller hellre en navigatör för bilen? Provade en i somras och imponerades storligen av rösten som exakt lotsade mig till rätt adress i Skövde.Risken är stor för beroende, så man inte vet hur man tar i en karta. Som när räknedosorna kom och folk tappade förmågan att räkna i huvudet.Nej, jag väntar på mobiltelefonins nästa steg. Den elektroniska riskmätaren. Den som säger vad som verkligen är farligt eller inte.
Mätaren behöver inte genast kunna berätta om fågelinfluensans farlighet. Däremot nog att det är skillnad mellan sommarsol och vintermörker på landsvägen. Trots att samma trafikmärken står vid vägrenen.
Första gången jag läste om risker på landsvägen var i ett magasin som hette Det Bästa. Den handlade om ett par som läst att trafiken på Thanksgiving Day – då amerikanerna äter kalkon med tranbärssylt – skulle skörda åttahundra offer.
– Och vi startar inte hemresan förrän den siffran är uppnådd.
Riskmätaren kunde användas också bland beslutsfattare som grunnar på Libanon. Fyrtiotalet fredsbevarare har fått sätta livet till. En år 1964 och en i år. De flesta andra har omkommit i trafikolyckor, men det räknas tydligen som ”naturlig avågng”.
Förra veckan kom en läkare ut med en bok om finländarna och alkoholen. Mitt hushåll borde konsumera 112 buteljer Koskenkorva om året. Jag plockade samman mina tomflaskor i lidret – vi har vinbärsbuskar – och kom till att 112 flaskor är ganska mycket.
Alla känner till alkoholens skadeverkningar. Och att staten är landets största krögare och spritförsäljare. Tar vår statsmakt risker eller inte? Här hemma och i Libanon.
De flesta olyckorna sker hemma hos folk. Så kanske mätaren säger ”undvik badrum och kök “.
Risken finns.
