Knep

För några veckor sedan drabbades jag av skadedjur i hemmet. Jag kan inte med kryp. Efter en utrotningskampanj som inte riktigt ville ta skruv grep jag, i desperation, tag i boken ”Joka naisen niksikirja” från 50-talet. Den har jag fått av min mormor.Beträffande de djur som hemsökte mig just då rådde boken mig att göra precis allt som jag redan gjort. Trollbunden bläddrade jag vidare. Här fanns råd för varje situation! Vad gör man då den ena städhandsken (oftast den högra) slits snabbare än den andra? Jo, man väntar tills följande högerhandske är utsliten, sedan tar man de vänstra och vänder en av dem avig.Jag fortsatte läsa. Här fanns knep för allt från golvtvätt till spegelputsning. Jag förflyttades in i ett mikrouniversum av regler (det här får du ABSOLUT inte göra med marmor) som allra främst tycktes styras av olika kemiska experiment. Jovisst. Varje medel, vare sig det gällde smuts på kaklen eller svåra akneproblem, skulle man tillverka själv. Om inte blandningarna hjälpte kunde man alltid testa med kalla sittbad. Eller DDT.
Under rubriken ”hygien” följde rigorösa regler om hårtvätt. Författaren tillät läsaren (smått motvilligt) tvätta sitt hår varannan vecka. Den som led av ovanligt fett hår fick tvätta det en gång i veckan, men man förstod att följderna kunde vara skadliga.
Ju mer jag läste, desto mer utmattad blev jag. Jag klarar, i motsats till 50-talskvinnan, av att använda mobiltelefon och olika datorprogram, men jag tycks inte ha en aning om hur man städar ett hem, lagar mat eller kurerar magproblem.
Skulle jag och den 50-talshemmafru som i tiden kastade sig över de här knepen ha träffats, hade vi kanske inte ens kunnat kommunicera. Hon hade tyckt att jag är lat och okunnig och överdrivet renlig och ofantligt slösaktig dessutom.
Hjälp! Ordna kurs för mig, någon!
Sofia Torvalds