En aktiv väckarklocka nödvändig

Det politiska livet behöver impulser från kyrkan, som har en nisch som ingen annan kan ta över. Det betonar Svenska folkpartiets ordförande Stefan Wallin, som speciellt understryker behovet av en aktör som aktivt och uthålligt anlägger etiska perspektiv på samhällsutvecklingen.

För Sfp:s partiordförande Stefan Wallin är det helt klart att kyrkans huvudsakliga uppgift är andlig, men att den också har en viktig rotll att spela då det gäller samhällsutvecklingen. Han talar om en väckarklocksfunktion.

– Även om jag naturligtvis hoppas och tror att de politiska beslutsfattarna kommer ihåg och beaktar etiska dimensioner i de beslut som de fattar behövs en etisk väckarklocka, understryker Wallin. Det gäller enligt Wallin inte minst i internationella och globala sammanhang där frågorna ofta redan tekniskt och juridiskt blir så stora och svåra att den etiska dimensionen inte alltid lyfts fram tillräckligt.
– Ta till exempel den enorma frågan hur globaliseringen på gott och ont påverkar den enskilda människan. Här är det inte fråga endast om ekonomi utan också om att skapa en framtid som kan vara inneslutande eller uteslutande, inklusiv eller exklusiv, påminner Wallin.

En egen nisch

Då framtiden utformas kan kyrkan enligt Wallin spela en stor roll för hur det blir.
– Kyrkan har en nisch som egentligen ingen annan kan fylla. Den kan tala och handla helt ur ett etiskt perspektiv och påminna om de etiska dimensionerna i de beslut som fattas inom de politiska strukturerna.
– Kyrkan har helt enkelt ett samhällsansvar som gäller inte minst de svaga i samhället, de som kanske inte annars beaktas i tillräckligt hög grad i de stora processer som det här är fråga om.
Wallin tror att åtminstone de flesta politiska beslutsfattare skriver under att kyrkans röst kunde och borde höras bättre. Men han understryker samtidigt att det inte kan ske hur som helst. Det är mycket känslor, taktik och propaganda inblandade då kyrkan använder sin röst som samhällsdebattör.
– Generellt sätt är det väl så att kyrkan bör hålla sig på ett mera generellt och principiellt plan i sina ställningstaganden, konstaterar Wallin.
– Går kyrkan i konkreta, enskilda frågor in i den politiska beslutsprocessen kan det lätt uppfattas som en otillbörlig inblandning i det politiska livet.
– Kyrkan bör också försöka handla så att inget politiskt parti kan ta kyrkan som pant och använda den för partipolitiska syften.

Rätt tid, rätt plats

Balansgången slutar emellertid inte här. Wallin påminner också om behovet av att handla rätt i tid och rum.
– Om kyrkan väljer att tala för sällan är det inte bra. Men det är inte heller bra om den alltid anser sig ha något att säga om allting.
– Dessutom är det av största vikt att kyrkan noggrant förbereder sina samhällspolitiska ställningstaganden. Gör den  inte det kan den inte heller räkna med att vara trovärdig.
– Personligen är jag i alla fall helt övertygad om att kyrkan kan handla med sådan finess att det inte uppstår så stora problem att de skulle överskugga det positiva med kyrkligt agerande, konstaterar Wallin.
Oberoende av hur diplomatiskt kyrkan försöker handla i samhällspolitiska frågor kan den enligt Stefan Wallin knappast undgå vare sig ris eller ros.
– Vissa partier och politiker skulle säkert varmt välkomna flankstöd från ett så auktoritativt håll som kyrkan, medan andra partier och politiker skulle kritisera kyrkan för att ha tagit partipolitisk ställning.
– Det avgörande för hur man reagerar är vilka intressen och målsättningar man själv har i den fråga som kyrkan tagit ställning till, konstaterar Wallin.
Därför är det enligt Wallin viktigt att kyrkan tar ställning på ett sätt som klart och tydligt  utgår från och kan motiveras med kyrkans värdegrund. Då och endast då kan kyrkan försvara sig mot krafter som med hänvisning till sitt partiprogram vill ta kyrkan som stöd för just sin politik.

Svårt dra gränser

Wallin svänger här på steken och konstaterar att det knappast heller vore önskvärt att partierna aktivt skulle blanda sig i interna kyrkliga angelägenheter som till exempel biskopsval eller frågan om kvinnopräster.
– Å andra sidan är det förstås så att enskilda personer som kanske allmänt ses som företrädare för kyrkan eller ett politiskt parti har rätt att uttala sig om vilka frågor som helst, tillägger Wallin.
– Därför kan man med fog säga att det är väldigt svårt att dra klara gränser.
Stefan Wallin valdes i somras till ordförande för sitt parti. Han menar att det kan vara en förklaring till att ingen från centralt håll i kyrkan varit i kontakt med honom.
– Den kontakt som finns mellan partiet och kyrkan sköts ofta på det personliga planet, alltså av kyrkligt aktiva partimedlemmar. Dessutom har vi specialförening, Kristet samhällsansvar, som aktivt följer med kyrkliga frågor och som fungerar som en bra kanal mellan kyrkan och partiet, berättar Wallin.
– Det man väl allmänt kan säga är att det inte är formerna för kontakterna mellan kyrkan och det politiska systemet som är det viktiga utan det att kontakter finns.

Kyrkan glöms för ofta

Men även om kontakter finns glöms kyrkan och övriga aktörer inom tredje sektorn enligt Wallin allt för ofta bort.
– Inom den politiska sektorn tror man kanske allmänt att alla förändringar och all samhällsutveckling sker inom den offentliga sektorn. Men så är det förstås inte. Den tredje sektorn är också mycket viktig.
– I det sammanhanget är det nog ett faktum att kyrkans roll ganska sällan lyfts fram. Det kan bero på att kyrkan dels anses som något självklart som finns där, dels kan det bero på att man är så låst vid tanken att kyrkan har sin egen, unika mission, reflekterar Wallin.
– Även om det är förståeligt att det är så hoppas jag att kyrkan inte glöms bort utan att den i högra grad än nu skulle tas med i samhällsprocesser av olika slag.
– Därför hoppas jag, och kommer att arbeta för, att dialogerna mellan olika samhällsaktörer inklusive kyrkan breddas och fördjupas.

Samtalsinvit väntar

– Faktum är ju att alla goda krafter behövs för att samhällsutvecklingen skall ske på ett sätt som gagnar alla. Speciellt i Svenskfinland finns all orsak att samlas kring gemensamma frågor och det gäller inte minst företrädare för de centrala institutionerna, varav Borgå stift är en, understryker Wallin.
Hur det kunde ske konkret har Wallin också tankar om. Så kan till exempel den nya biskopen i Borgå stift, Gustav Björkstrand, räkna med att en samtalsinvit landar på hans bord ganska snart efter att han tillträtt.