Att ro och hopa med årorna i kors

Ledare. Ledare 5/2007 Vilka konsekvenser har lagen om registrerat partnerskap för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland?


2.2.2007 kl. 00:00

Vilka konsekvenser har lagen om registrerat partnerskap för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland? 

För att svara på den frågan pågår i biskopsmötets regi ett tämligen omfattande arbete. Det seminarium om och kring partnerskapslagen som hölls senaste veckan var en synlig del av det arbetet. Ett andra seminarium av samma slag kommer att hållas senare och i mera slutna kyrkliga sammanhang diskuteras partnerskapsrelaterade frågor nu mer eller mindre kontinuerligt.
En av biskoparna, tammerforsbiskopen Juha Pih-kala, försökte i ett sammanhang beskriva hur processen kan se ut ur ett utanförperspektiv. Han talar om ett ”bedrövligt och evinnerligt hopande och roende och till råga på allt med årorna i kors”.
Samtidigt konstaterar Pihkala att kyrkans försiktighet ofta har varit tecken på djup och bred ansvarskänsla.

Biskop Pihkalas roddbåtsbild ger anledning till reflektioner som inte har med själva saken utan med processen att göra.
För att kunna ro effektivt är en förutsättning att man vill komma iväg, att roddaren vet vart hon eller han vill komma samt ha tillgång till karta och kompass för att hitta dit.
Är det många som ror måste roddarna vara överens både om målet och om vilka kartor och kompasser som skall användas.

Den fråga som ur detta perspektiv blir aktuell är om det pågående arbetet med att reda ut partnerskapslagens konsekvenser för kyrkan är en roddtur med okänt mål. Eller om det är ett arbete med att övertyga roddarna om ett givet mål och om hur man skall läsa och tolka karta och kompass.
Det kan kanske också delvis vara fråga om att få så många som möjligt av dem som har betänkligheter i fråga om kurs och navigationsinstrument att sitta kvar i båten.

Om det är genuint öppet vilket slutresultatet med den pågående processen blir är det alltså möjligt att kyrkan inte går in för förändringar i sin syn på och sin inställning till utövad homosexualitet eller att den ändrar kurs.
Ett arbete med öppet slut har förutsättningar att bli upplysande och konstruktivt oberoende av vilken inställning man har till hur kyrkan borde gå vidare i den aktuella frågan.
Är man oense vet man åtminstone varför man är det och i bästa fall kan man vara oense i ömsesidig respekt.

Om slutresultatet inte är genuint öppet kommer vi att uppleva en process vars huvudsakliga uppgift inte är att allsidigt, fördomsfritt och utgående från kyrkans egna grunder bedöma, prioritera och väga argument.
Då blir det lätt närmast fråga om en process där det som sägs och görs avgörs av om det leder mot det redan fastslagna målet eller inte. Fakta och argument som talar ett annat språk kan bemötas med allt från passiv tystnad till aktivt förlöjligande.

Det är skäl att komma ihåg att det i partnerskapsärendet inte är fråga om en teologisk ”upptäckt” som gör en revidering av kyrkans inställning till utövad homosexualitet nödvändig. Det får inte heller bli så att samhällsutvecklingen tvingar fram en teologisk ”upptäckt” i den aktuella frågan.
När det gäller samhällsdikterade teologiska tolkningar eller tillämpningar finns skrämmande exempel i vår närhistoria och i vår närmiljö: år 1951 tog samtliga biskopar i Svenska kyrkan i sitt gemensamma brev ”Ett brev i en folkets livsfråga” ställning för de rashygieniska steriliseringar som då var aktuella i Sverige.

För kyrkan får det avgörande aldrig vara vad samhället anser vara rätt och riktigt. Avgörande får heller aldrig vara vad som är populärt eller vad som annars ligger i tiden.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland måste hålla sig till att det högsta rättesnöret är ”den i dess bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord”.

Vad Guds heliga ord säger måste därför vara den enda grunden och det enda målet för det arbete som biskopsmötet nu utför i partnerskapsfrågan. Biskopsmötets skyldighet är att klart, redigt, ärligt och utan en massa ”men” reda ut den saken.
Tills det är gjort måste årorna få ligga orörda.

Stig Kankkonen



mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23