Camilla Pagliaroli
Bloggen:
Camilla Pagliaroli
Camilla Pagliaroli är uppvuxen i Österbotten men jobbet, livet och Gud förde henne ut i världen för drygt tio år sen. Nu njuter hon av ett långsammare familjeliv bland olivträd och vinrankor i Toscana.

På resande fot

20.05.2012 20:14
Mamma och pappa kom hem från sin weekend i södra Toscana, och när vi tittade på kartan kom jag att tänka på en fin resa som jag hade förmånen att göra genom vårt härliga Toscana i fjol höstas tillsammans med Församlingsförbundet.
Som bakgrund bör jag väl nämna att jag jobbade för många, många år sedan som reseledare för Sundqvists Buss - en säsong på heltid, men för det mesta när det fanns behov, vid sidan av mina distansstudier, och senare jobb. Sen när jag började på Nokia blev mina sommarsemesterveckor plötsligt mycket viktigare, och jag kände att jag måste ta mig tid att varva ner lite för att orka med tempot där, så min sista resa gjorde jag med Lindholm Lines ner till Oberammergau passionsspelen år 2000. Minnesvärt!
Livet och åren går, och så ifjol slog det mig att jag ju faktiskt bor i ett väldigt populärt område för resenärer från Norden, och så beslöt jag mig damma av de gamla reseledar- och guidehjärncellerna lite och pröva på nytt. Ifjol somras jobbade jag mest med amerikaner från den närliggande armébasen här och gjorde dagsutfärder, men på hösten kom både österbottningar, tavastlänningar, åbolänningar, nylänningar och ålänningar hit tillsammans med Göran Sundqvist.
Alla resor är speciella på sitt sätt, det är jag den första att säga, men Församlingsförbundets resa var ovanlig så till vida att den också hade en tydlig andlig aspekt, och jag tänkte vad konstigt att det ska vara min första resa efter så många års paus, och hur Gud gärna styr och ställer även i mitt arbetsliv.
Ofta som reseledare fokuserar man mest på de traditionella sevärdheterna och upplevelserna, men inför denna resa fick jag tillfälle att fördjupa mig i den kristna kulturen här i Italien, och ödmjukt inse att jag verkligen bor i kristendomens vagga här, och hur stort inflytande denna halvö - den Italienska stöveln - har haft på trons spridning över hela världe, ibland både på gott och ont.
Med denna grupp hade vi följaktligen en väldigt ovanlig nattvardsgudstjänst i de kristna katakomberna i Rom, och sen kontrasterade vi med att äta lunch i ett romerskt "columbarium"; där de hedniska romarna begravde de sina, och naturligtvis besökte vi Vatikanstaten och dess ovärderliga skatter. Sen åkte vi som pilgrimerna upp till Assisi och tog intryck av Franciskus och Klara av Assisi - båda helgon inom den katolska kyrkan, men även med fotavtryck på Kökar skulle det visa sig!
Att bo här betyder mer än att vara på besök, och för mig räcker det inte att bara skrapa på ytan. Gud känner mitt hjärta och om jag är öppen för nya upplevelser, är Han mer än villig att undervisa mig. Det är mycket jag inte förstår, men det är okej det med, längs vägen bygger jag relationer med mina medmänniskor och lär mig sånt som ingen textbok kan förmedla. Jag hoppas däremot att de frön som strös längs vägen faller i god jord.
Nerifrån St Calixtus-katakomberna lite i smyg med mobiltelefonen på väg till vårt pyttelilla nattvardskapell.
Utanför Fransiskus-basilikan i Assisi med ett av Fransiskus' budskap planterat i gräsmattan under Tao-korset: Pax - fred.
Några ur gruppen framför vårt hotell sett från piazzan (torget) framför Fransiskus-basilikan. Kunde inte ha haft finare läge!
Pia Kass-Anttila
20.5.2012 22:31
Hej Camilla!
Så roligt att läsa din blogg och få ta del av ditt liv på detta sätt. Träffar ibland dina föräldrar vid Strandcamping om somrarna och din mamma har då också berättat om var ni bor och vad ni gör. Jag är dålig på att komentera bloggar, men jag läser gärna din! Hälsa dina föräldrar!
Ha det bra!
Kram Pia

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00