Cay-Håkan Englund är församlingspastor i Bergö och Petalax.

Jag var tröttare än jag trodde

Kolumn.

Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen.

28.10.2020 kl. 16:34

Jag är både social och en ensamvarg. När jag träffat mycket folk behöver jag vara för mig själv. Jag vilar bäst i avskildhet. För att råda bot på tröttheten beslöt jag för något år sedan att en gång i terminen åka på enskild retreat till birgittinerklostret i Åbo. Det var välgörande, men det räckte inte. Något mer behövdes, så jag ansökte om alterneringsledighet.

Jag fick ett halvårs ledighet, och tog ut semester både före och efter. Först så småningom insåg hur trött jag var. När ledigheten gick in i sista skedet blev min trötthet akut. Jag ville inte umgås med någon. Blotta tanken gav mig ångest. Men vid några tillfällen träffade jag vänner som jag kunde samtala med, och det var till stor hjälp.

Ett test jag gjorde hos min psykolog mot slutet av sommaren visade att jag ännu var på gränsen till utmattning. Men jag hade börjat återhämta mig. Jag hade återupptagit min gamla hobby från 90-talet: att göra musik på datorn. Med hjälp av musiken har jag kunnat koppla av totalt och det har varit terapeutiskt.

Mot slutet av min ledighet fick jag tillbringa ett par veckor i ensamhet. Min fru insåg vad jag behövde, och hon såg till att jag fick det. Jag är så innerligt tacksam för det!

"Varför skulle jag skämmas för att jag är trött?"

Ibland har jag dåligt samvete på grund av min trötthet. Jag som har ett jobb borde väl vara tacksam och bara kämpa på? Jo, det är jag, och jo, det gör jag. Men ingen skäms för att de har cancer. Varför skulle jag skämmas för att jag är trött? Jag är ju inte lat!

Nu har jag insett att jag måste hushålla med mina krafter. Jag har återgått till jobbet, men bara på 70 procent. Jag tar inte stress för allt jag tidigare kämpat med. Jag jämför mig inte med andra. Jag debatterar inte på sociala medier. Jag försöker att inte ta ut bekymmer i förväg. Visst är framtiden oviss. Det finns saker jag kunde oroa mig för. Men allt måste jag inte tänka på nu.

Text: Cay-Håkan Englund

Kolumn. "Om man är trygg kan man leka monster och spöken." 28.10.2020 kl. 11:18

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30

Mest läst