Det finns en hel del att fundera kring för att allt ska löpa med verksamheten i Lovisas missionsstuga.

Lovisas lilla röda stuga har haft många roller – nu driver frivilliga loppis och café för missionen

Solf.

Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga.

14.10.2020 kl. 16:30

En liten röd stuga står uppe på backen vid prästgården i Solf. Här bodde Mathilda och Mathias Storgård i början av 1900-talet. När Mathilda blev änka 1938 talade man om ”Tildas stuga”. På sin ålderdom fick hon hjälp av systerdottern Lovisa Nyman som flyttade in med henne i stugan. Lovisa bodde kvar en tid efter Mathildas död och från den tiden härstammar namnet ”Lovisas missionsstuga”.

Stugan stod tom länge och när Ingmar Weckström kom som kyrkoherde till Solf 1976 köpte församlingen den, på hans initiativ, av Mathildas och Lovisas släktingar.

Stugan användes bland annat som barn- och ungdomsutrymmen, för att sedan i flera år fungera som förvaringsplats för diverse prylar.


Tanken på att göra något av den lilla stugan hade grott i flera år, utan att man kommit till slag med något. År 2014 tog församlingens diakon tag i saken och startade upp loppis och café i stugan.

Stugan städades ur, tvättades upp och iordningställdes – allt med talkokrafter! Församlingshemmet hade renoverats några år tidigare och saker som lagts undan då kunde nu komma till nytta vid loppiset. Ryktet om den begynnande verksamheten spred sig och Solfborna donerade givmilt, gåvor till försäljning strömmade in.


Carola Johnsson kollar att det är ordning och reda på bordet.


Lovisas missionsstuga
stod färdig för öppning samtidigt som Stundars julmarknad hölls i december samma år.

Missionsstugan håller öppet varje lördag klockan 11–14. De frivilliga sköter försäljningen, tar emot donationer, sorterar, ordnar in i hyllorna, håller stugan städad och umgås förstås med människorna som kommer på besök.

– Man träffar mycket folk, många trevliga människor både från Solf och andra orter. Det är ett givande uppdrag säger Barbro Wester, Gun-Lis Landgärds, Ebba-Stina Beukelmann, Carola Johnsson och Jeanette Smeds som alla varit med i flera år, några ända från planeringsskedet.

Gun-Lis Landgärds, Jeanette Smeds, Barbro Wester, Carola Johnsson, Ebba-Stina Beukelmann på trappan till Lovisas missionsstuga.


De frivilligas antal har vuxit och i dag finns det cirka 25 aktiva som ställer upp i verksamheten. Hjälpverksamhet känns meningsfull. Frivilligengagemanget ger god gemenskap och personer som inte känner varandra blir bekanta då de ”jobbar” tillsammans. Nya volontärer är alltid välkomna med i gemenskapen. Var och en väljer själv i vilken grad man vill vara aktiv, man binder sig inte till något utan är med enligt egen förmåga och möjlighet.

Intäkterna går oavkortat till hjälpverksamhet. I dagsläget delas summan mellan Finska missionssällskapet och Solf församlings vänförsamling i Estland. Förutom att pengar till hjälpverksamhet samlas in så har Solfborna möjlighet att bli av med saker man inte behöver och fynda förmånliga saker.

Gun-Lis Landgärds ordnar upp i hyllan med dukar och andra textilier.


En utmaning är
utrymmesbristen. Alla donationer skulle gärna tas emot men utrymmet har sina gränser. Möbler kan inte tas emot, inte heller stora mängder böcker. Mera kläder kunde säljas om det fanns utrymme att hänga upp dem. Vid större evenemang, som Stundars marknader och första maj, flyttas bord och klädställningar ut på gården. Försäljningen gynnas när folk får bättre överblick och hittar lättare bland utbudet av saker och kläder.

Text: Kristina Örn

MALAX . Leif Tast vill vara ett stöd för människor omkring sig. I församlingen önskar han sig låga trösklar. 14.4.2021 kl. 10:14

NÄRPES . Ingemo Gullans är en sann föreningsmänniska, men hon njuter också av stillhet och ro. 14.4.2021 kl. 10:25

jakobstad. Församlingsfaddrarna är församlingens utsträckta hand till de allra yngsta medlemmarna. Flera som vill axla den rollen behövs. 14.4.2021 kl. 10:08

Kolumn. Den senaste tiden tror jag att många av oss har tänkt på hur det riktigt ska bli med pandemin som härjar i vår värld och med de restriktioner vi har. Så är det i alla fall för mig. I skrivande stund ter sig nog åtminstone närframtiden synnerligen oviss. 14.4.2021 kl. 10:01

Borgå. För någon är dopet tradition, något som hör till. Någon annan minns den fina relation de haft till sin egen fadder. 14.4.2021 kl. 08:45

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

vanda. – Det känns som att vi unga har lämnats mer som en sidotanke, säger Oscar Taht. 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Ebba-Stina Beukelman ville jobba i församling. Att det skulle vara som barnledare hade hon inte föreställt sig. 14.4.2021 kl. 08:30

Kolumn. Många var i början tveksamma till de nya streamade lösningarna, de kunde väl inte ersätta en traditionell gudstjänst? 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Våren för med sig stora förändringar i Solfs församling. Att många som jobbat i församlingen går vidare till annat innebär utmaningar, men församlingsrådet ser också möjligheter. 14.4.2021 kl. 08:30

Kristinestad. Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram. 31.3.2021 kl. 14:01

Kolumn. Jag har levt med psykisk ohälsa nästan hela mitt liv. Idag kan jag säga att jag mår bra, men tyvärr är det många som inte gör det. 31.3.2021 kl. 13:51

NÄRPES . – Det har varit tacksamt att jobba i ett team som fått saker och ting att hända, säger Olav Sjögård. 31.3.2021 kl. 13:41

Kolumn. En gång är ingen gång – två gånger är en vana, skriver Jessica Bergström, som är kaplan i Mariehamns församling. 31.3.2021 kl. 11:12

mariehamn. Vill man påverka måste man ställa upp och gå med, säger Julia Birney. Hon är första kvinnan som axlar posten som ordförande för kyrkofullmäktige i Mariehamn. 31.3.2021 kl. 11:09