Ingemo Gullans gillar att jaga - framför allt för naturupplevelsens skull.
Ingemo Gullans gillar att jaga - framför allt för naturupplevelsens skull.

Ingemo Gullans: "Jag brukar säga att jag hjälper till överallt där det behövs, om jag kan!"

NÄRPES .

Ingemo Gullans är en sann föreningsmänniska, men hon njuter också av stillhet och ro.



14.4.2021 kl. 10:25

Ingemo Gullans driver sedan fyrtio år bybutiken Gullans närköp i Nämpnäs tillsammans med maken Peter Gullans. På fritiden har hon sysslat en hel del med körsång och föreningsverksamhet. Hon gör gärna en insats på olika håll när tid ges, och trivs med gemenskapen. I Nämpnäs bönehusförening i har hon varit sekreterare sedan slutet av 90-talet.

– Jag brukar säga att jag hjälper till överallt där det behövs, om jag kan! Jag var också länge aktiv i Nämpnäs ungdomsförening och Nämpnäs fiskargille som kassör.

Bönehusföreningens rötter går tillbaka till 1920-talet, då den grundades för att underhålla bönehuset (Nämpnäs bykyrka).

– Vi är en fristående bönehusförening men får ett litet bidrag från församlingen för att kunna hålla värme och verksamheten igång.

När det inte är coronatider ordnas det olika slag av möten i bönehuset.

– Under hösten och våren samlas aktiva damer till symöte varannan vecka. Symötena hålls dagtid, så dem kan jag inte själv delta i, eftersom jag jobbar. Sedan ordnas det sånggudstjänster och -samlingar. Julauktionen brukar också vara välbesökt.


Jakt och musik

Paret Gullans har ett stort intresse för jakt, fiske och viltvård, och det syns i utbudet i butiken. Förutom livsmedel och byggnadsmaterial säljer de också jakt- och fiskeutrustning.

Ingemo Gullans jagar själv mest hjort och rådjur. Men i jakten är det inte nödvändigtvis bytet som är det viktigaste.

– Att gå ut i skogen om kvällen är något som ger mig ro efter en stressig dag. Det är klart att det också ger spänning att vänta på om det kommer något byte. Men det bästa är att jag får ta min ryggsäck och sätta mig ute i lugn och ro i skogen, lyssna till fåglarna och riktigt varva ner. Det är något jag längtar efter.

Sången och musiken är ett annat kärt intresse. Ingemo Gullans har sjungit bland annat i damkör och i Laudatekören. Någon gång per år har hon framträtt med kusinen Fred Berg på samlingar i bykyrkorna.

– Julsångskören har jag varit med i många år, det är liksom ett måste för mig, och de senaste åren har jag varit med i en kör som sjungit vid förbönskvällarna i kyrkan.

Ingemo Gullans är också kyrkvärd. Kontakten till församlingsliv fick hon redan i barndomshemmet i Skaftung.

– Min mamma var aktiv i församlingen. Hon sjöng i kyrkokören och jag följde med henne redan som barn. Jag var själv med i söndagsskolan och juniorverksamheten, och det är någonting som har funnits med mig sedan dess.


Vad ger dig mest i kyrkan?

– Det som ger mig mest är ju gudstjänstlivet och gemenskapen, men också stillheten. Jag behöver inte stoj och stim. Att gå in genom kyrkdörrarna och få sätta mig i bänken – det ger mig ro.

Christa Mickelsson
Text: Pian Wistbacka